Nyår i Säffle

Jag befinner mig sen några dagar tillbaka i Säffle hos Luss och Micke för att fira nyår med dem och lite annat folk här i Värmland. Blir mycket hundträning, softa i soffan och snacka gojja(eller hund och annat då). Mycket trevligt! Micke har ett jättesött litet hus i ett litet villaområde utanför "stan".

Idag var vi på Säffle BK för lite lydnadsträningen. Inte den mest välkomnande träningsgruppen jag varit med om, men men.. Thats life. Yoda gick rätt bra när jag ignorerade omgivningen och fokusera bara på honom. Han är inte van vid den störningen och massa nya människor. Eller att matte blir nervös över att en massa nya människor står och kollar på henne när hon tränar.. *s* Vi började träna på hopp över hindar. Satte honom, gick över hindret och sa "hopp", han hoppade! Var inte svårare än så, nog inget moment vi kommer ha några problem med. Första gångerna snubbla han lite på hindret, som var så lågt som möjligt, vilket var typ 40 cm... men det sluta han med efter några repetioner.

Crux tränade jag bara lite kontakt med och att sitta still och kika när de andra tränade. Dock smälldes det fyverkerier en bit bort, hon kika lite mot ljudet och jag strunta i henne och fortsatte kolla på de andra som träna. Sen när jag återgick med fokus på henne igen för att träna lite utgångspostion så märkte jag att hon var lite låg, så satte henne bara, gav godis och gick en runda runt huset. Inget mer med det, vill inte göra en grej av att hon var lite låg efter smällandet, utan bara strunta i att försöka träna när hon var så. Men några minuter senare så var hon inte speciellt låg längre. Skönt skönt! Jag är jätterädd för att mina hundar ska bli rädda för smällar och fyverkerier. Ska göra mitt allt för att skydda dem från att bli berörda imorrn.

Gott nytt år på er!

God jul liksom...

Den lilla snälla varianten på kortet. Vet dock inte om skinkan tycker det är en sån god jul. Åt icke-köttätarna i familjen serverades en kokt griljerad kålrot. Det är 100 ggr godare än det låter, utan att smaka julskinka på något vis! Griljeringen är ju julig med senap och honung.. Men smarrrigt smarrigt.. En massa annat gott hade vi på bordet också. Som vanligt rödkålsrisotto, lite olika sallader, ugnsrostade grönsaker med grönkålspesto. Nytt för i år var kålroten, julbollarna(som bestod av tofu och diverse nötter) som också var gudomligt goda och säkert något mer. Det enda köttiga var väl skinkan, sillen och laxen. Och ägg. Fast var nog bara bollarna och kålroten som var helt veganska.

Tallrik med djur:

Tallrik utan djur:

I övrigt är jag rätt nöjd med det här än så länge. Inga katastrofer. Men, jag är skeptiskt inställd till julen, hur man än vrider på det. Det är i vilket fall som helst att alla är hemma samtidigt och har tid att umgås med varandra, spela spel, se på film, tjattra och laga mat tillsammans. Det är mysigt, oavsett vilken tid på året det är.

En av de roligaste julklapparna jag fick vad en bok vid namn "The Ethics of Star Trek" vilken kommer bli mycket intressant att läsa! Lite annat skoj var mer minne till datorn, en till bok, en stegräknare. Fast stegräknaren är min mor så kär i att jag tror hon köpte den till mig och väntar på att jag ska tröttna på den så hon får ta över den? *skrattar* Hon är iaf väldigt förtjust i den, och det var väl därför hon köpte den åt mig! *ler* Vovvarna fick sig en liten varsin leksak. Jag har köpt och fixat rätt mycket nytt till dem senaste månaden, som korgar och massa annat. Samt sytt Crux en nomesele, varmt täcke, och Yoda har fått en träningsoverall så att han skall kunna sitta ned när vi tränar lydnad, även när det är under 5 grader plus ute!

God fortsättning på helgen och året på er, oavsett om ni firar eller ej.

Park-promenad och ännu en sjukdag

Igår så åkte jag lite spontant in till hagaparken för att promenera och tjattra lite med Mona. Gick en rejäl sväng med hundarna och sen fikade vi. Var jätteskönt att få ett litet avbrott i mitt sitta-hemma-och-ha-tråkigt-stadie som jag har just nu. Däremot förträngde jag att jag är sjuk, och det straffar sig nu. Men det var värt det, för hundarnas och mitt välbefinnande. Att jag idag har grymt ont i halsen är väl inte så roligt, men jag skulle ha det trots att jag inte tog den där turen igår ändå tror jag.

Så idag har vi bara legat i sängen. De har fått komma ut och kissa, jag kan knappt resa mig utan att allt snurrar, knappt se på tv eller datorskärmen längre stunder heller utan att bli helt utmattad. Min snälla mor gav de dock en prommis nu på kvällen, vilket de uppskattade. De fick hälsa på massor av hundar?? Okej 2 då. Det var ju ingen fara så, utan jag var mest förvånad över att hon låter dem hälsa på främmande hundar ute. Eller, var bara Crux som fick hälsa eftersom hon inte ville släppa fram Yoda när han morrade. Så helt bakom flötet är hon inte min kära mor. Och jag är glad över att hon var snäll och tog ut dem en sväng. :)

Inomhusdag

Idag vaknade jag med feber. Och ingen mjölk hemma. Ingen mjölk betyder inget kaffe. Dvs en smärre katastrof... Efter att ha somnat om efter frukost och tagit en ipren pallrade jag och hundarna oss ned till konsum för inhandling av mjölk så matte kunde få sitt kaffe och börja tänka klart. Och vovvarna fick sig en promenad. Är helt slutkörd av den lilla utflykten på kanske 30 minuter totalt. Att det var regnigt ute gjorde det ännu mysigare för oss att komma in igen och krypa upp i soffan.

Har blivit lite hundträning inomhus idag.
Yoda: börjat sätta kommando "stå" på ståendet. Bara kört ett handkommando tidigare, så nu kör vi DK. Dock vet jag inte om har riktigt hajat att jag lägger på röstkommandot. Stadga i liggandet har vi också tränat. Vi tragglar med skillnaden mellan sitt och ligg. När han kommer upp i förväntan vid träning så slänger han sig på marken så fort jag öppnar munnen i princip. Jag känner mig lite låst där, för han går upp så mkt i stress och då blir det i princip rundgång i skallen och han bara låter och studsar. Det funkar ibland att jag sätter mig på golvet och sätter honom mellan mina knän(a la ryggsäcken) och klappar en stund. Det dämpar lite iaf..
Crux: Lite ingångar till utgångsposition samt stadga i sittet.

CRUX 1 ÅR IDAG!!!

Här kommer en liten bildkavalkad på lilltjejen som blir ett år gammal idag! Lilla häxan Crux är numera rätt "stor". Hela 4 kg tung och 27 cm i manken enligt senaste utställningen.

Hipp hurra för lillskiten! :D :D :D


cred för nedersta fotot: Mona Hellberg. Resten är mina!

Det finns mycket utmaningar..

Jag känner att det är lite väl mycket utmaningar just nu för min smak. Man skall köpa julklappar. Inte vad som helst utan BRA julklappar... Jag har hjärnstillestånd, men idag ska det iaf ske. Imorrn är sista föreläsningen för året, efter den är det lite ledigt. Skönt, men jag kommer troligen bli hur sjuk som helst när allt slutar, för då slappnar man av. Haft en förkylning som legat och grott ett bra tag nu nämeligen, som inte fått tid att bryta ut. Men det får den göra i jul, det har jag faktiskt tid med.

En annan utmaning, som iofs tycker är väldigt givande, är att träna hundarna. De är så himla olika. Så jag får verkligen byta inställning på mig själv när jag byter hund. Crux kan man stissa upp en massa, och det blir bara bättre av det, hon tar och gillar belöningar som kamptrasor och bollar. Gör jag detsamma med Yoda blir han så stissig att det slår runt i hans lilla huvud. Han måste dämpas, ta time-out ofta för att det liksom blir överslag och luktar bränt i hans huvud. Han går upp så himla högt i förväntan så fort det börjar likna en träningssituation, och den stressen blir negativ istället. Jag har inte kommit på det ultimata sättet att träna med honom ännu, men det går bättre iaf, även om vi tar flera steg tillbaka ibland och får börja på ruta ett. Men eftersom han är så exemplarisk i vardagen, så är det inget problem. Den där donnan Crux däremot, hon fyller år idag och hon fyller ETT år! Hon har börjat hitta på dumma grejer när hon inte får den stimulans hon behöver, liksom smyger iväg, hittar något hon inte får ha, och försöker provocera mig med det. Typ "se mig! se mig!"... Hon är underbar.. lovar ;)

Hund2008

Omständigheterna för dagen: På väg till bussen märkte jag att hon började halta på höger fram, tassen där hon bröt en klo när hon var liten.. Hon är mycket öm i den tån. Hon haltar och haltar, hela dagen. Men när vi är inne i ringen stöttar hon på benet och rör sig mycket bra för att ha så ont som hon verkar ha... Hon har tendenser till att överdriva, kan så vara? Kände mig först som en djurplågare, men eftersom hon kunde gå normalt i ringen (annat, mjukare underlag) så kom jag över den tanken rätt bra.

Domare: Göran Bådegård
Kritik: Feminim, trevliga proportioner. Snygga linjer! Bra huvud och fina ögon. Önskar lite mer haka. Utmärkta tassar. Fin hals- och överlinje. Hyggligt balanserad benstomme. Rör sig trevligt.
Hon fick en 1:a i kvalitet. Oplacerad.

Har haft en underbar, lång dag. Massor med trevliga människor, träffat både nya och gamla bekanta! Sprang även på Madde vid dobbisringen(var annars..? *s*). Det var inte igår om man säger så! Stod en stund och dreggla över dobbisarna, pratade lite om gamla tider innan jag knatade vidare. Träffade även en annan Madde också, som har en tik från samma kennel jag hade min första hund ifrån. Hon kom fram till mig och kände igen mig trots att det var rätt många år sen och jag antaligen bytt frisyr 20 ggr sen dess.. Imponerande! Dagen har bara varit trevlig, Cruxs fann sig rätt bra med att vara på en stor mässa. Efter vi varit i ringen var hon dock hur trött som helst och ville bara sova. Jag med för den delen. Var kissnödig, hade ett blodsocker som var så lågt att jag knappt kunde stå. Jag fattade knappt domarens anvisningar inne i ringen, var såpass uppe i varv att det mest snurra i skallen. Gå dit? Springa? Ställa hunden? Jaha, han pekar ut oss, då går vid då....? Typ. Jag är inte mycket piggare nu.

Jag försökte shoppa. Men det jag köpte blev lite tuggisar, en apportbock, pärmar till hundarnas papper samt lite bajspåsar. Ville hitta en bra dragsele eller så till Crux. Svårt som attan. Jag har för liten hund... Det är nog det som är problemet.. Men hon går att bära innanför jackan när hon är så trött att hon inte orkar titta vart hon går. Skulle nog inte vilja byta tillbaka till stor hund på ett bra tag faktiskt. Visst finns det för och nackdelar... Men jag älskar mina småttingar.

Ett urval av bilder:

Crux på bordet. Hon var apduktig, domaren fick pilla och greja. :)

Rudy, Linn och Britzyk

Jag och Crux

En liten Borzoi-pojke som gav min kameralins(och mig) en puss

BIR: Multatuli Nokaut
BIM: Norwinstar's Anastasia


GRATTIS!!!!!

Utmaningen på dvärgpinne-forumet.

Länk till utmaningen

Vi började idag. Funderade lite på vilken hund jag skulle ta. Men eftersom Yoda är lite understimulerad pga sin skada(han sträckte sig i skogen igår) och nu får vila fysiskt några dagar så får han anta utmaningen! Han skadade sig igår ute i skogen, rejsade som han brukade och kom tillbaka på tre ben. Vad gör man? Bara att lyfta upp och traska hemmåt. Väl hemma halta han inte lika mycket. Inga sår. Inga svullnader. Ingen ömhet. Ingen värme. Antagligen en sträckning, så jag har ordinerat honom vila! Dessutom är det lättare för mig, för han har något man iaf kan tolka som ett gripande till skillnad från Cruxs "ska jag ha något i munnen?? beeeelääää!". *asg*

Så här långt har vi kommit idag:
1.1 Gripa trasan. (jag håller i den)
1.2 Dra i trasan. (jag håller i den)
1.3 Fäster trasan i lådan som jag vill att han ska dra ut, och håller i andra änden av den så han vill greppa den.
(när han greppar trasan tillfredsställande och backar med den går jag till nästa steg)
1.4 Inte hålla trasan alls(jag ska inte inte hålla den alltså). Få honom att ta tag i trasan självmant... (och där är vi nu!)

Skam på er..

Till att börja med vill jag förtydliga att det som hände med Cyklopen, och mordförsöket på ett ungt par och deras barn inte någonstans är försvarbart. Oavsett vem som har gjort det eller varför, man gör inte så. Det är hemskt. Känner folk som vägrar bli skrämda av det här, och vet även dem som drar sig undan..

Förföljelse av människor, oavsett varför, är skamligt. Skam på er. I båda läger. Ni får hänga ut dem, men de får inte hänga ut er. Varför har ni större rättigheter än de andra?

Om man generaliserar, sätter vänsteraktivister i en låda, och högerextremister i en annan. Häller man ned lådornas innehåll i en annan, större låda, så blir det en konflikt. Redan innan lådornas innehåll möts så trappas konflikten upp. Det är en "vi och dem" anda utan dess like. Högerextremisterna hatar vänsterextremisterna för att vänsterextremisterna hatar högerextremisterna. Är det bara jag som ser ett moment 22 i detta? Våld försvaras med våld. Våld föder våldVem ger mig rätten att slå ner den som inte delar min åsikt? Är det mina antaganden om att denna grupp med denna åsikt redan brukat våld mot min grupp som rättfärdigar att jag brukar våld mot dem? Och.. Låt för enkelhetens skull säga att den andra sidan resonerar likadant. Det blir hämd. Hämdaktionor. Hämdaktioner mot hämdaktioner. Och mer hämdaktioner. Det antas att en viss grupp gjorde ett dåd, ibland tar gruppen på sig dådet, ibland inte. Förutfattade slutsatser(eller korrekta sådana också för den delen) kan leda till hämndåd.

I Sverige har vi enligt grundlag rätt att uttrycka våra åsikter så länge de inte strider mot annan svensk lagstiftning. Personligen anser jag ett en homofob eller nynazist har rätt till sina personliga åsikter, även om jag själv hävdar att de bygger på okunskap. Men det är fortfarande individens åsikter. Vem är jag, att bestämma, vilken åsikt som är rätt och fel? Vem bestämmer normen? Är jag som människa mer eller mindre värd om jag inte är nazist, eller om jag är syndikalist, eller om jag är moderat? Och vem har rätten att döma att min åsikt, sexuella läggning, hudfärg, kön, politiska eller etniska tillhörighet är något som jag inte får ha, att jag har fel eller är fel och därför behöver tystas.


Jag uppfattar det som att det finns en tendens till att tro att våld är den enda lösningen, eftersom motpartern är "oresonabel". Ja.. jag skulle också vara rätt oresonabel om jag förväntade mig att bli nedslagen när jag råkade springa på ett gäng av annan politisk läggning än mig själv. Att de egentligen inte vill bruka våld för att föra fram sina åsikter men att de är tvugna till det.. Det finns givetvis våldsromantiker som bara kommer dit för att få en chans att slåss. "Spöa skiten ur nazisvinen!"

Jag är bara ledsen och upprörd. Jag har inga lösningar, ens inga förslag på dem. Och jag är orolig för att människor jag känner skall komma till skada imorrn. Snälla, var försiktiga. Jag vet att ni tror på er sak och vill stå upp för den och era rättigheter. Men snälla.. Var försiktiga. Det här skriver jag främst som orolig storasyster....

Ett icke trevligt slut på en annars underbar dag.

I söndags träffade jag Anna-Karin, Linn och Lina för att fika på SmallToBig! Var mycket trevligt, vi tjattrade ett bra tag och sen knata vi iväg till närmaste rastgård för lite hundbus. AK hade kameran med sig och här är resultaten:

Linn gav Lova grädde, hela Lova fick grädde!*

Crux lipar i Linn´s famn.

Här har nog Yoda fått nog av allt stohej och satte sig hos matte, för att sen sova..

Rocky var söt och glad.

Såhär ser det ut när man är på hundcafé: tiggande dvärgpinnar. Och det inte mina som tigger här, min TAR, de tigger inte. Slöseri med tid säger de.. ;)

Jag blev också förevigad ur en icke-charmerande vinkel..

Hade en underbar dag som tyvärr avslutades på ett otrevligt sätt. När jag väntade på bussen i kungsängen så satt ett gäng killar i yngre tonåren rätt nära mig och spekulerade i hur hårt/löst man skulle behöva sparka mina hundar för att de skulle dö. De voffade mot Crux och stirrade på henne, vilket hon fann obehagligt och morrade tillbaka. De var allmänt otrevliga mot både mig och hundarna, vad mer de sa vill jag inte gå in på. Det är inga trevliga saker som passar sig här. Jag försökte bemöta dem lugnt, det bet dock inte på dem, utan de triggade upp varandra ännu mer. Det höll sig iaf på en verbal nivå. De förstörde iaf min dag, var väldigt ledsen och mycket arg när de lämnade bänkarna. Rädd? Nej. Men fly förbannad och hoppas att de där ungarna får igen sin bristande sociala kompetens riktigt jävla hårt nån dag. Kan trösta mig med att de förr eller senare kommer bli inlåsta. För deras beteende kommer antagligen eskalera till mindre lagligt beteende. Även om gårdagen mycket väl kan klassas som olaga hot och kanske bör anmälas.

Julhysteri?

Idag är det 30 november och alla verkar bara snacka om en sak(förutom hundutställningen nästa helg), nämligen JULEN! Den där julen alltså. Det ska konsumeras. Ätas en massa döda djur av olika slag. Eventuellt lite potatis också. Det ska pyntas. Shoppas. Dras in träd. Städas. Dessutom ska man krystat umgås med alla släktingar och låtsas vara lycklig och tacksam hela tiden. Man ska vara lycklig. Julen är en glädjefylld högtid. Tillåt mig spontankräkas bara litegranna?

Tror julen förlorade sin glans när jag var 15-16. Då började den framstå som innehållslös och patetisk, ett spel för gallerierna. Alla skulle hålla god min och omfamna varandra, ge varandra meningslösa saker bara för att ge något. Den påtvingade glädjen, att stress och hysteri som slutade i "den perfekta julen". Tomten slutade jag tro på långt tidigare.

Hemma hos mina föräldrar har vi väl en okej inställning till julen. Visserligen är det en rätt stor grej, men inte allt för stor. I och med att min mor är sjuksyrra så har hon jobbat då och då på julafton. När vi var yngre så var väl vi lite kinkiga med det, men sen är det ingen större grej att hon jobba just julafton. Bara att senarelägga paketöppning och käkande lite, det var ingen katastrof. Men julfirandet hos mina morföräldrar har alltid känts krystat och hysteriskt. Alla ska vara glada. Man skall icke diskutera saker som kan gör något irreterad. Man skall icke säga nej till efterätten. Man skall icke svära. Man skall icke dyka upp i ny icke-normativ-frisyr eller icke-normativa-kläder eller konstiga saker i öroren. Man skall vara normal! Det är väldigt lätt att provocera mina morföräldrar. Lite mörkfärgat hår räcker. Eller ett litet nitarmband. Eller lite svart kajal. Eller pojkfrisyrer. Allt som inte är inom deras ramar ses snett på. Som tur är har jag andra släktingar på den sidan som inte alls är lika dömande.

Nu ska det handlas perfekta julklappar. Sen ska de slås in. Sen ska det bakas och pysslas. Det jag ser fram emot mest på julen är min familjs till större del vegetariska och veganska julbord.

En milstolpe i apportträningen för Crux!

Idag har jag lyckats med något jag nästan gett upp med: att få Crux att greppa en apport(i detta fall en vanlig spårpinne)! Tidigare har hon vägrat ta saker i munnen, framförallt sånt jag håller i. Är inte hunden som man kampar med direkt. Hon kan bära leksaker och sånt om hon är på det humöret, men helst ska allt tassas. Så när jag försökt få henne att apportera så har min frustration smittat av sig till henne iom allt hennes tassande att hon backar när hon ser en apport.. Den är liksom äcklig! Har inte försökt tvångsapportera eller så, utan hon finner den äcklig eftersom jag blivit lite frustrerad vid träning och muttrat åt henne när hon tassat den åtskilliga träningspass. Men nu har jag kommit på hur jag ska göra! Lösningen för att få bort hennes avoghet var att själv gå runt med apporten, busa med den själv, så hon verkligen ser hur rolig den är, samt, sist men inte minst: Ha den i munnen, rulla runt på golvet och tjoa och tjimma.
Ni som inte har hund, eller som har hundar som naturligt har en arbetsvilja förstår nog inte hur psykiskt störd man behöver vara ibland för att motivera sina hundar till att göra som man vill *asg*

Så nu tar hon apporten i MUNNEN! Inget fasthållande ännu, stannade där idag för att jag var så lycklig över det framsteget!

Yodas träning idag: Fritt följ utomhus i förmiddags, samt lite inkallningar och ingångar. Dock är det blött på marken, vilket gjort att han resolut vägrar att sätta sig, utan knorrar bara och trampar runt. Nu på kvällen börja vi köra lite att sätta sig från liggande, och ställa sig från sättande. Samt apportering, han kan faktiskt hålla den i en halv sekund nu.. Så det går frammåt!

Hade tänkt spåra idag. Men blev inte så. Vaknade sent, huvudvärk, grått ute, blött i skogen, osv. Massor med ursäkter. Bara långpromenad och lydnadsträning. Skulle vilja träna lydnad med lite andra människor, dels för störningens skull och dels för att få lite tips och sådär. Min bästa träningskompis bor numera i urskogen utanför Karlstad, även om hon är i sthlm nån gång i veckan, fast ofta utan sin nassemask.

Lille herr koltrast

Imorse när jag satt och åt frukost hörde jag en duns i fönstret. Det var en fågel, men när jag kikade ut efter den så såg jag den inte, och tänkte inte mer på det. Flyger fågeln iväg så brukar den klara sig. När jag sen gick ut med hundarna lät det som något flaxade på trappen utanför dörren, men såg ut som det flög iväg en fågel. När jag kom in igen och satte mig framför datorn hörde jag massa mystiska ljud från vardagsrummet, dessa hörde Crux också och var väldigt upprörd över detta... Och rusade ner. Då hörde jag att de var något djur inne, med tanke på hur hundarna rusade.. Stackars pippi! Som tur är så är de mest intresserade av djur inomhus som en typ av leksak, eller sällskap, inte som bytesdjur. Så de lämna rummet när jag röt till..

Sen var det fågeljakt.. Som tur är jag rutinerad på att fånga in en arg nymfparakit, så att fånga en trött vimsig vild fågel på fönsterbrädan var inte så svårt. Iaf om man jämför med hur det är att fånga en beräknande lömsk nymfparakit.. *s* Kollade igenom lite snabbt om den gjort sig illa, verkade inte ha något brutet, men den rörde sig konstigt, vingligt. Dessutom var den lugn.. Så den hamna i en bur med mat och vatten, halvt övertäckt i ett hörn medans jag var i skolan. När jag kom hem var den skitarg, högg, väste, rörde sig bra. En vild fågel som är arg är en frisk fågel ;) Så den fick komma ut i friheten igen och flög iväg hyffsat stabilt. Sagan fick ett lyckligt slut!

Jag tror det var en koltrast. En ung sådan av hankön, för näbben var mörk och fjäderdräkten mörkt chokladfärgad. Honorna är spräckligare, även som unga. Så vacker. Och ögonen såg unga ut också. Troligen denne pippis första vinter. (jo, jag har fuskat och glott lite i fågelböcker för att vara 100%)

Stad eller förort?

Igår var jag hundvakt åt lilla Pixi, inne i vasastan. Att gå runt med tre små hundar i vasastan är en intressant upplevelse kan jag säga. Det är trånga trottoarer, bilar, människor, dagisgrupper och gud vet vad. Inga problem att få hundarna att gå snällt på en sida, men människorna är verkligen virriga! Gick runt en del i vasaparken, rätt trevligt. Fast hela parken är ju fylld med andra människor med hund.. Man är inte ensam direkt. Och ännu märkligare är att folk har sina hundar lösa i en park omgiven av rätt tungt trafikerade vägar. En sak om de skulle ha koll och lydnad på sina hundar, men det hade en del inte. Utan de sprang hejvilt och rejsade mot vägen då och då, och ägarna skrek i panik. Men kopplade inte hunden för det när den väl kom tillbaka.. Hua. Jag skulle vara livrädd, skulle inte släppa mina där, aldrig. De hundarna såg oss inte, så stod stilla och blängde tills deras mattar/hussar upptäckte oss och försökte koppla sina. Det tog sin lilla stund.

Nej, tacka vet jag förorten och skogen! Var nyss ute på en långis i skogen. Solen skiner, blå himmel, gick längs sjön och njöt av vädret och hundarna njöt av att få springa lösa. Det är avkoppling. Det svåraste med stan är väl att man inte kan koppla av riktigt när man går med djuren, det kan ju dyka upp grejer överallt hur som helst. Visserligen kan det ju dyka upp saker i skogen också. Men iom att det är lite tystare där så hör man på håll(ofta) om det kommer andra på stigen. Harar brukar dock inte ge sig till känna. Fast de är mest framme i skymningstid och mörker.

Jag är kluven till att bo så centralt. På ett sätt så är det ju jävligt praktiskt att ha nära till allt, inklusive hundvakter och skolan. Då blir det mindre tid för hundarna utan mig, mindre tid går till att åka fram och tillbaka till skolan. Det tar nästan 3 timmar tur och retur varje dag, när det ska hämtas hundar också. Men vet inte om jag skulle klara att bo långt från skogen. Det är liksom mitt andrum att vara ute i skogen, det är avstressande. Visserligen hör man motorvägen i vår skog. Men man hör även massa annat, som fågelkvitter tex.

Ska på visning på en tvåa på måndag, i Husby. Den är lite dyr för mig, och ligger i husby, men jag ska kolla på den ändå tänkte jag, värt att se hur det är där. Ligger nära järvafältet iaf. Sen är det ju inte säkert att det tycker att mitt studielån räcker för att betala den hyran. Det är inte jag heller. Men järvafältet är bra, tror jag.

Jag behöver väl inte fundera så mycket på om jag vill bo i city eller ej, för chansen att jag får en lägenhet i smeten är minimal med mina få ködagar...

Frukostfilm!

Idag har jag för första gången knåpat ihop något i iMovie, av lite inspelningar på mobilkameran. Därav den usla kvalitéen! Har länge tänkt filma mina snuttisar när de äter. Eller vad de nu gör. Yoda äter först. Crux bara glor och trampar. När Yoda ätit upp och börjar titta på hennes mat, då visar hon intresse för den! Då kanske det kan ätas. Men bara ibland. Ibland är konkurrens inte nog för att motivera hennes ätande. Ofta ska man leka med maten och döda den! Hon är inte underviktig, även om det inte skulle skada med lite mer hull... Så hon får väl äta som hon vill då. Maten serveras två ggr om dagen, äter man inte så får man inget... Tufft liv för en liten Crux!

Äckligt tangentbord.

Har i flera veckor tittat på mitt tangentbord med äckel i blicken.. Det är äckligt, riktigt äckligt. Visserligen sett äckligare. Men jag tycker inte om skitiga tangentbord, jag kan leva med att annat är skitigt och äckligt, men när det gäller tangentbord är jag lite känslig. Framförallt hos andra människor, när det är en massa hudavlagringar på knapparna.. *ryser*

Före:

Så idag tog jag tag i det. Ordentligt. Är iaf några månader sen jag putsade av det. Har nog inte tagit bort alla knappar och fixat ordentligt nångång faktiskt. Så idag rök alla tangenter av, diskades ordenligt, under tangenterna torkades det bort massa gojs. Mestadels hundhår och damm. Med tanke på hur mycket och ofta jag käkar vid datorn så var det minimala mängder grejer i det. Men nu är det rent! Bilden illustrerar den roligaste delen, att sätta tillbaka alla tangenter på rätt plats! (jo, jag fotade det först så det skulle blir rätt..)

Så här rent är det numera under mina tangenter! Och jag njuter av det! :D

Jag hade ingen tryckluft att tillgå, vilket är det bästa. Fuktig trasa är kanske inte det mest optimala, men är man försiktig så funkar det! Man behöver ju inte direkt ösa vatten över elektroniken.. *s*

Smyggnostisk ett vanligt ord?

Det är mest studier i min skalle just nu. Och Jesus. Jo, ni hörde rätt. Mycket i kristendomen handlar förvåningsvärt om Jesus, och därmed läses det en himla massa om honom, både om den historiske personen och den mytologiska personen. Mycket intressant.. Finns dock mer om den mytologiska personen Jesus, säger jag såhär, utan att ta ställning såklart. För det bör man ej göra som religionsvetare.

Men.. I och med mötet med Svenska kyrkans Sabina så har jag börjat värdera om min anti-inställning till Svenska Kyrkan. Jag definierar min fortfarande inte som religiös, ens inte privatreligiös eller sökande. För er som inte vet det är "sökande" namnet på att de som "tror på något men vet inte vad", men som inte vill klassa sig till någon religion eller teologim, eller privatreligiös-ismen. Det kanske ändras. Vem vet. Det är iaf lärorikt. Både i studiesyfte och även i syfte i att vända på sina egna tankar och värderingar. Att läsa och höra tolkningar för hur folk upplever det som kallas Gud. Först måste man definiera begreppet Gud. Sen begreppet "tro", sen "religiös", "sökande" osv. Allt beror på hur man definierar begreppen. Om man definierar dem på ett sätt är jag religiös. Om man definierar dem på ett annat sätt så är jag det inte.

Sitter och renskriver lite föreläsningsanteckningar, och upptäcker att ordet "levertransplantation" inte finns i words ordbok. Det gör däremot ordet "smyggnostisk". Intressant. Vilket ord används oftast tror ni, eller mest, av dessa? Kan ju erkänna att jag inte ens trodde det var ett ord innan jag insåg att word ansåg det. Men vem litar på word?

Ang. den påträngande värvaren.

Skrev ett brev till Läkare utan gränser. Och fick igår svar på detta! Fick en ursäkt samt att de talade om att de skulle ta upp detta med alla sina värvare, även den som detta gällde. Det tycker jag är härligt, att få svar när man är missnöjd!

Nästa projekt är att få de som städar på centralen att torka bort blodet i rulltrapporna som snart varit där en vecka... *ryser*

Påträngande människor.

Efter att ha spenderat halva kvällen åt att läsa och analysera markusevangeliet så är jag lite trött. En lång dag i skolan innan det. Men jag klagar inte, jag älskar att studera och lära mig saker! Även om jag blir trött och mest vill sova ibland.

Helgen har förövrigt varit toppen. Mer säger jag inte om det *hemlig*

När jag var på väg halvspringandes till pendeln i flemmingsberg blev jag ATTACKERAD av en kvinna från läkare utan gränser. Detta är vanligtvis en organisation jag har respekt för. En del av den försvann idag. Hon anklagade mig för att jag hade bråttom, att det väl inte var så viktigt, att jag måste göra det här nu, för jag kommer inte göra det sen! Väldigt påträngande må jag säga. Jag sa nej och hejdå efter hon joggat efter mig en bit med sina argument.. Alltså. Hon SPRANG efter mig och försökte övertala mig. Hade god lust att be henne lämna mig ifred och sluta vara så jäkla påträngande, för det ger bara organisationen dåligt rykte. Hon kanske jobbade som paparazzifotograf tidigare, så att vara påträngande var inget större problem för henne? Jag kände mig iaf hyfsat obekväm med detta. Hon anklagade, försökte ge mig dåligt samvete, undertoner av att jag var en dålig människa. Lät mycket irreterad och anklagande på rösten samt upprörd när jag sa att jag inte ville prata med henne. Även om man tigger pengar till organisationer kan man väl för bövelen ha lite folkvett??

Idag fick jag ha mina bebisar för mig själv på pendeln. Satt och pussa på dem hela vägen hem, man är lite ensam i höstmörkret. Och saknar dem om dagarna.

Dvärgpinscherträff på gärdet!

"man kan inte bara ha en pinne!" ;)

De andra inklusive göteborgarna hade varit på Pets in Town innan och shoppat lite när vi möttes upp utanför Himmelska hundar för att vandra till en rastgård på gärdet. Väl där släpptes alla hundar och fick busa runt ett tag. I rastgården var vi 16 pinnar +en blandis som studsa runt. Inget knorr eller bråk, och inte speciellt mycket skällande heller med tanke på mängden hundar. Härligt när alla hundar går ihop sådär bra! :) När hundarna busat en stund begav vi oss till Himmelska för MAT! Jag var vrålhungrig, och det var jag nog inte ensam om. Satt väl där i några timmar innan jag blev dödstrött och kände att jag behövde hem och vila lite, även mina små var små tröttmössor.

På centralen i väntan på mitt tåg ringde jag Ln för att fråga en grej. När jag står där och snackar i telefon går folk fram hejvilt och hälsar på mina hundar. Jag börjar tröttna på det, att alla går och lockar på mina hundar. Det resulterar i att de inte slappnar av och alltid spanar på folk och hoppar mot dem för att få uppmärksamhet, och det funkar, för alla tycker de är så söta! *muttrar* Det är såklart jag som får säga ifrån till folk. Vad hände med "får jag klappa?" innan man hälsar på någons hund?

Mina hundar är för sociala.

Trodde jag aldrig skulle skriva detta. Men jag tycker mina hundar tycker för mycket om människor, de skulle kunna bry sig lite mindre. Det grundar sig i att jag inte gillar reserverade hundar som är rädda för folk, och därför har jag översocialiserat mina hundar. Så när de ser en människa som säger "åh vad söt" som söker lite kontakt med dem blir de ÖVERLYCKLIGA! Inget negativt i att de är glada i folk. Men ibland, när man vill ha sina hundar för sig själv och inte orkar med andra människor så är det väl inte optimalt. Ska väl inte gnälla. Mina hundar har inga problem alls över att klättra upp i vilt främmande människors knän om de bjuds in och gosa en massa. Vet många med samma ras som har stora problem med att deras hundar faktiskt är rädda för människor. Det enda mina(Crux) är lite osäkra på är människor med lite annorlunda kroppspråk, tex flaxiga barn samt människor med någon form av utvecklingsstörning/rörelsehinder. Det jobbar vi på. Bara för att hon inte ska behöva bli osäker om vi möter någon. Hon behöver inte älska alla, men det är en klar fördel om hon inte är rädd.

Men ibland vill jag ju ha mina bebisar ifred. Som när jag har varit ifrån dem en hel dag och nyss hämtat dem hos hundvakten. Då är jag inte så pigg på att någon säger "åh vad söta" för då blir mina överlyckliga. De har lärt sig att det betyder något bra helt enkelt. Kanske får träna lite på att de ska hålla kontakt med mig när sånt händer. De behöver ju faktiskt inte hälsa på ALLA människor som tycker de är söta. Då skulle vi inte komma nånstans alls. *s*

Även folk som säger att de inte gillar hundar blir kära i mina. Min hundvakts kompis är tydligen helt frälst i mina, och hon var jätteskeptisk i början. Men, mina är ju inte några riktiga hundar direkt, utan ses mer som något litet sött. Vet inte riktigt vad jag tycker om det..

3 typer av kristendom

Lång, men mycket intressant dag. Varit på tre studiebesök, träffat tre personer, tre former av en och samma religion trots att de kändes väldigt skilda och olika.

Prästen Sabina Koij i Storkyrkan. Hon gav ett härligt intryck, hon krossade många av mina fördomar om kristendomen och Svenska Kyrkan kan jag säga. Tex så tror hon inte på jungfrufödsel och att Jesus återuppstod som levande från de döda. Däremot tror hon på symboliken i dessa skeenden, framförallt det med återuppståndelsen. Som jag förstod henne så var enligt henne symboliken i återuppståndelsen att Jesus lära och kärlek återuppstod trots att den blivit nedgrävd så att säga, att den övervann det som försökte mörka ner den. En liknelse är vad jag förstått är centralt i kristendomen att man går från ljus till mörker, och från mörkret till ett ännu starkare ljus. Att för att nå det där starka ljuset så måste man vara nere på botten först och ta sig upp, så att säga. Hon talade om att när hennes barn frågade henne ”vad är Gud?” så försökte hon förklara att Gud var den känsla och kärlek de kände när de kramade sin mamma när de saknat henne, att glädjen de kände då, det var Gud. Jag tycker det låter så fint. För att beskriva den känslan som en stund i livet då Gud inte är så långt bort(som hen brukar vara) är något jag nästan kan relatera till. Har aldrig reflekterat över att denna lycka eller glädje man känner skulle ha något med någon immanens eller transcendens att göra. Men tycker det var väldigt intressant att höra henne berätta. Kände igen mig i mycket av henne frågeställningar till sig själv, hur hon försökte resonera kring allt och sa att hon fortfarande söker svar, att alla frågor hon har om sig, sin existens, Guds existens osv kan få nya eller mer utvecklade svar. Att det är en inre utveckling. Jag tyckte väldigt mycket om henne, hon var inte så långt ifrån i ålder och var inte någon gammal tant/gubbe som referera till bibeln som något absolut.

I katolska domkyrkan vid medborgarplatsen så träffade vi Maria Hasselgren. Hon är representant för dem, har mycket kontakt med media som jag förstod det. Jag är inte speciellt förtjust i katolicism till att börja med, och hon gjorde inte min bild av den bättre. Det blev av henne mest ett försvarstal om allt gott katolska kyrkan gör i världen, hur viktig den är för människor. Det i sig ifrågasätter jag inte. Men jag ifrågasätter ganska mycket av deras värderingar; abortförbud, preventivmedelsförbud, deras syn på homosexuella och en hel del annat. Även om kristendomen är patriarkal så är katolicism extrem patriarkal. Försvaret för att hon inte tyckte kvinnor skulle få bli präster var att det då skulle bli mer som i svenska kyrkan, att man måste vara prästvigd ”för att vara någon”. Det argumentet var väldigt svårköpt. Sen pratade hon en del om deras hjälparbete i andra länder där deras kyrka är stor, tex i en del afrikanska länder. Jag förstod det som att länder där den katolska kyrkan hade stort inflytande hade en mindre spridning av HIV än andra, för att kyrkan gav ”gott föredöme”. Och som ni kanske sett i nyheterna för ett tag sen så har det kommit en forskningsrapport där det bland annat visas att manlig omskärning kan minska spridningen av AIDS/HIV. Och att utdelning av kondomer inte gjorde så mycket nytta (sa hon, jag har själv inte läst rapporten…). Det har tydligen katolska kyrkan tolkat som att det inte är någon idé att dela ut kondomer, för de hjälper ändå inte mot könssjukdomar. Rapporten har de sett som ännu ett skäl att inte dela ut preventivmedel, den legitimerar deras motstånd mot kondomer, tydligen. Vad jag vet och har läst är kondomer det enda som skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar. Om man använder dem. De gör ju ingen nytta om de ligger kvar i fickan.. Där ger de inget skydd. Skälet till att inte dela ut kondomer är då uppenbarligen(bland annat) att folk inte använder dem, då gör de ju ingen nytta. Jag har ett ord för det: UTBILDNING FFS! Annars blir det ju som att dela ut böcker till analfabeter. Liksom, läs den här! Nähä, klara du det inte, kan du inte läsa? Jaha, då får vi sluta dela ut böcker! Första steget är ju att lära folk att läsa, annars har de inte så stor glädje av böcker. Så utbilda folk. Informera om hur man använder kondomer, istället för att låta bli att dela ut dem för att människor är okunniga.
Sista besöket var i en pingstkyrklig församling där vi träffade pastorn Weszu Kwiek. Han är pastor en grupp romer. Intressant är att min lärare i den här delkursen forskar om väckelserörelser i framförallt pingstkyrkan bland romer. Det är tydligen ett stort fenomen som är rätt nytt och bara växer. Den här mannen berättade en hel del om sitt liv, om hur han faktiskt upplevde något som man kan kalla (han kallade den det) frälsning. Han gick från att vara okristen till kristen på bara några dagar, väldigt snabbt. Det som förvånade mig var att människorna i denna församling var väldigt bokstavstrogna och refererade till bibeln som sanning. Inga tolkningar här inte, det stod ju rätt upp och ner i bibeln vad som gällde, varför tolka om det? Iaf det intrycket jag fick. Han var faktiskt den som gav mig störst känsla av att det han syssla med var en absolut sanning. Ingen reflektion över vem Jesus var eller vad en del av hans gärningar betydde, ingen ifrågasättning heller. Säger inte att det inte är rätt eller att det inte är fel, jag blev bara lite förvånad över att det var så strikt och självklart. För honom hade det verkligen hjälpt honom upp ur skiten så att säga. Jag hade dock någon föreställning om att pingströrelsen var rätt nytänkande, och det fick jag starkt motbevisat.

Alla dessa är ju bara individer, och alla är ju olika individer och har en individuell tro. Men jag älskar verkligen upplägget min lärare gjort med dessa besök. Oerhört pedagogiskt att träffa representanter ur olika kyrkor och låta dem berätta om sin tro och religiosistet. Och väldigt intressant vad de olika valde att prata om när de fick den uppgiften! Vi fick givetvis ställa massa frågor, och vi är frågvisa… Kunde nog hållt på i evigheter.

Konstiga fenomen i skogen

Vi vaknade 7.30 idag och efter en frukosten så begav vi oss väl påpälsade ut i kylan! Nu är det väl dags för långkalsongen kan jag säga, var -0.9 när jag vakna! Tog en långrunda, var nog ute i knappt 2 timmar. Var hur skönt som helst ute när man var ordentligt påklädd, och solen sken. Underbart! Hundarna uppförde sig och det var typ inge folk ute. Mötte totalt två personer, båda såna där hurtiga joggare ;)

Crux hittade en mycket spännande grej nere vid badet. Det var liksom som en liten ström med vatten som puttrade upp i vattenbrynet, så det nästan blev en fontän. Fast inte så det spruta rakt upp. Denna ström med vatten var det massa smågrus i, som gjorde det hela ännu mer spännande! Hon högg efter gruset och doppade nog hela huvudet i sin nyfikenhet på vad i helsike det där var. Så bra roligt ut och hon såg bra konfunderad ut. *s* Kamerans batterier hade dött då, annars hade jag filmat!

Yoda gjorde idag en sak som jag aldrig sett honom göra förut. Han frös totalt och reste raggen ända upp i nacken. Jag vet inte vad det var, han markerade ut mot ett fält, som till synes var helt tomt. Det är lite läskigt när hundar markerar sådär, jag tänker alltid att det måste ligga ett lik eller så där, annars skulle ju hundarna inte bli så upprörda.. Självklart vågar man ju inte kolla vad det är de markerat på heller, utan vi knata vidare. Men det tog några minuter innan han släppte det.. Och många ruskningar. Men nu är han lugn och glad igen.

Det är inte lätt att vara hund, man stöter på många konstigheter på promenaderna. Tur att det är sol ute iaf säger Yoda!

Yoda är inte "problemhunden"

Efter vi packat Ln´s flyttlass tog jag en liten prommis runt skolan med Yoda. Han är hur lugn som helst när vi går själva, går fint, drar inte ett dugg och kopplar av. När jag går med båda så är det mer hets. Jag tror det beror mycket på Crux, som har bråttom och hela tiden måste korrigeras för att hon drar i kopplet. Då känner nog Yoda av den icke-avslappnade stämningen och stressar upp sig lite. Jag har hela tiden trott att det är Yoda som är stresskällan, men jag tror det är Crux, i och med att hon gör mig lite stressad. Separata promenader kommer ligga på schemat ett tag. De taggar ju varandra lite också. Jag hoppas jag är ett steg närmare att vara lite klokare och lyckas vara mer lugn och harmonisk med mina hundar.

Det är föresten orättvist att säga att Crux är problemet. Eftersom hon inte varit så lätt att träna på att gå bra i koppel har den träningen liksom blivit åsidosatt. Och det är ju jag som gör det. Och i och med att jag inte lägger ner så mycket tid som jag borde på att få henne lugn i kopplet så stressar hon upp mig. Eller jag stressar upp mig själv. Kontentan är iaf att det inte är hennes fel, utan mitt. Det är ju jag som inte fått henne att förstå vitsen med att gå fint, man kommer ju fram ändå... Och hon är en hund som tar hela armen om man ger henne lillfingret.. Nu ska Crux pryglas! ;)

Båda mina är mycket signalkänsliga och reagerar direkt om jag ändrar sinnesstämning det minsta lilla. Ingen av dem är heller någon sk problemhund egentligen. Det är matte som är problemet! Kanske ska ringa till psyk och säga: "Hej, jag måste lära mig att utstråla lugn och vara lugn som en filbunke för att bli en bättre hundägare. Kan ni skriva ut lite lugnande åt mig så länge och sätta upp mig i kö för att få terapi med avslappningsövningar ihop med mina hundar?" Jag vet inte riktigt om landstinget fiansierar sån vård.. *s*

Stora utställningsdagen!

Idag begav vi oss hyffsat tidigt på morgonen till Sollentuna för att ställa ut lilla Crux. Väl där inser att jag inte har något uställningskoppel, så det är bara att köpa! Fanns mängder att välja på. Hittade iaf ett (eller fler då, men köpte bara ett) som jag tyckte passa. Sen var det lite väntan innan vi skulle in i ringen. Var massa andra trevliga dvärgpinscherägare där var av en del jag träffade tidigare på lite dvärgpinscherträffar, var väldigt trevlig stämning. :)

Till resultatet då: Crux blev BIM (Bäst i motsatt kön). BIR blev Linas Fenriz. Grattis! Crux var jätteduktig, verkligen över förväntan, och uppförde sig väldigt väl. Vi har väl inte tränat typ alls, så med tanke på det så gick det väldigt bra. Att sen domaren råkade gilla henne och att det inte var så många hundar, dvs liten konkurrans, var nog positivt för henne. Jag är jättestolt!

Här är kritiken hon fick: Medelstor, feminimt huvud, mörka ögon. Korrekt bett, bra öron, bra överlinje, bra kropp för åldern. Något knapp skuldervinkel. Utmärkta vinklar bak. Fria rörelser"

Jag tycker personligen att det är lite lustigt att det står korrekt bett när domaren kommenterade att det saknades tänder. Visserligen är bettet i sig korrekt, om man ignorerar att hon saknar en halv tand.. Vet inte hur de bedömer sånt. Nedslaget hon fick på tanden var iaf muntligt. Jag vet om den bristen hos min hund, och har ingen ambition att dölja det. Men det var tydligen inte så viktigt just idag. Fast, ska inte klaga heller!

Efter utställning ringde Luss och tala om att de där stövlarna hon var så säker på att jag hämtat hos henne tidigare var kvar. Jag hade rätt! *s* Så åkte dit och hämtade dem, snacka lite gojja och fick dessutom med mig kompostgaller och en tv-bänk.. Hon sa det magiska orden: "Du kan ha låder i den, som du kan lägga saker i och sortera, det blir jättefint!". Vaddå hon känner mig? *asg* Sånt kan jag inte stå emot. Att den dessutom matchar min byrå gör ju inte saker sämre. Så nu står det en tv-bänk i farmors bil. Ska ställa den i förrådet imorrn. Bara för att jag har ett stort förråd så kan jag samla på mig en jävla massa mer grejer! Tjoho!

En vanlig dag..

Idag har en tjej som kunde tänka sig att passa mina hundar varit här och snackat lite med mig, samt träffat djuren. Hundarna och hon verkade trivas med varandra, hon gillade dem! Såklart, vem trivs inte med mina underbara hundar? ;) *självgod* Crux låg i hennes knä större delen av tiden och blev gosad. Jag känner mig dock lite tveksam, dels för att vi inte riktigt har samma syn på hundar, och dels för att hon har en hund hemma som inte verkade som att den skulle gå ihop med mina. Den gick inte ihop med andra hundar alls. Så jag är lite tveksam, vi får se, jag ska träffa fler.

Annars har det inte gjorts mycket mer än att plugga idag. Vi har bara promenerat, inga speciella aktiviteter. Imorrn ska jag åka till Sollentuna Rackethall för att ställa ut Crux. Jag är inte nervös. ÄNNU.

Spårträning med Luss och Chillie

I eftermiddags blev det spårning. Luss lade ett varsitt ipo-spår till mina hundar, och jag lade ett riktigt spår med apporter till Nasse. Både Yoda och Crux var jätteduktiga, detta var första gången de gick någon annans spår och de klarade detta galant! Eller, så bra som de brukar klara mina spår ;) Crux jobbar riktigt bra med näsan! *nöjd* Hon kan nog utvecklas i en riktning där vi kan göra appellen om vi vill det, det vore lite tufft.

Chillie tog sitt spår bra, lite problem med att hitta första apporten efter att hon hade markerat den. Men sen var hon supernoga, tog alla pinnar och löste alla svårigheter bra. Området där jag lade hennes spår rör det sig rätt mycket folk i, så var en del sidospår och störningar. Var länge sen jag såg dem spåra och jag tycker de utvecklats jättemycket som ekipage, mycket lugnare och samspelta. Härligt att se :) Men de är ju ett elitekipage nu, såklart de har utvecklats ;)

Luss flyttar till Säffle i helgen, det är lite tråkigt tycker jag. Hon ska ju tillbaka till Stockholm snart igen, men det är ändå lite tråkigt att hon flyttar så långt bort ett tag nu. Kommer nog sakna henne lite, tror jag minsann. Och nassemasken!

Crux är en mycket speciellt hund.

I lördags när jag var hemma hos en vän på middag så inträffade en liten incident som innehöll Crux, Toto(vännens katt) och en säng. Crux älskar katter, på ett snällt sätt. Hon gillar att pussa på dem, gosa med dem och leka med dem om de vill. Hon älska den här katten också, som dock såg rätt skeptisk ut till hennes kärleksförklaringar. Senare på kvällen så satt värdinnan och gosa med katten i sängen, då hoppade Crux upp och KISSADE på katten.

Skrev tidigare i ett inlägg här att mina hundar är så väluppfostrade och uppför sig väl hos främmande. Jag antar att jag får ta tillbaka det. Det ingick dock inte i min begreppsvärld att min hund skulle sätta sig på en katt och kissa på den. Har någon annan någonsin hört om något liknande?

Efter att ha pratat med lite folk har jag fått två eventuella orsaksförklaringar: Dominans eller överslagshandling. Jag tror med på överslagshandling. Hon kan bli väldigt till sig och om sig med katter, jucka på dem och sånt. Vilket väl inte heller är speciellt normalt. Hon var ensam valp i kullen och lekte rätt mycket med uppfödarens kattunge som liten bebis. Så hon är rätt präglad på katter.. Hon hade ju andra hundar där också, men kattungen var tydligen roligare. Så när vi möter katter kryper hon nästan ur skinnet av glädje och fjäskar för dem...

Ska jag börja leta igenom alla flyttlådor efter hennes skruvar som tydligen hon har tappat allihopa??

Kom och hämta din kniv.

Jag sitter och lyssnar igenom Navid Modiri och Gudarnas nya skiva. Me like. Lyssna och njut! Allt är bara genialiskt, vackert och estetiskt. Bild från en spelning nångång 2006 i stockholm.

Cruxs tass är trasig.

Igår när vi var ute på kvällprommisen runt skolan så rusa mina hundar runt och in i skogen och tillbaka, som de brukar. När de var inne i skogen hörde jag ett tjut! Crux kom tillbaka snabbt när jag ropa på henne och jag lyfte upp henne för att koppla. Hon stödde på alla ben så tänkte nog att det inte var hon. Yoda kom tillbaka och även han stödde på alla ben och var mest glad. Konstigt tänkte jag, vad var det då som lät? Tänkte om de skrämt någon stackars annan hund när de var inne i skogen. Stod där ett tag och lyssnade men hörde inget. Så traskade hemmåt. Väl hemma upptäcker jag en massa BLOD på mina byxor. Då börjar jag kolla igenom hundarnas tassar. Det visar sig ett Crux har ett rakt fint snitt på ena trampdynan bak. Det är bara att tvätta, tejpa ihop såret och plåstra om lite. Hon var faktiskt jättesnäll. Tänkte skryta om det nu, men efter promenaden så var allt blött och skitigt trots flera lager plast. Så var bara att dra bort allt. Då var hon inte snäll kan jag säga! Skrek som en stucken gris, sprattlade och var allmänt jobbig... Nu ligger hon och sover, utan bandage. Det är inte speciellt djupt och det har dragit ihop sig bra sen igår. Ska sätta tejp igen när det torkat.

Innan prommisen, med en massa plast runt tassen! Skitdålig bild. Men man ser hur fundersam hon är över varför hennes tass är plastig.. Kan rapportera att hon sprang på som vanligt på promenaden, rusade hejvilt utan någon hälta alls..

Man borde inte avla på allergiska människor..

Jag förstår faktiskt inte hur man resonerar som människa när man har en svår allergi och själv skaffar barn. De flesta med allergi har antagligen upplevt många restriktioner i sitt liv som inte direkt varit positiva. Får inte äta ditten och datten, kan inte njuta av våren pga pollen i luften, barn som inte kan ha djur eller ens klappa dem eftersom de får andnöd då. Som vuxen som måste man väl komma ihåg att detta inte var speciellt roligt för en som liten. Och att man då som vuxen själv skaffar barn, som man riskerar att sätta i samma situation, med ett isolerat liv, allergier som får dem både att må fysiskt och psykiskt dåligt? Kan någon förklara för mig hur dessa resonerar? Som jag uppfattat det är valet att skaffa barn oftast av egoistiska självförverkligande skäl. Det är något man vill göra, för att liksom fullborda sin "plikt" som människa. Reflekterar man någonsin över sin lämplighet att skaffa barn, mer än att man har de ekonomiska och sociala förutsättningarna? Det finns många ärftliga sjukdomar och defekter som faktiskt påverkar en människas livskvalitet negativt. Nu talar jag inte om utvecklingsstörningar och neuropsykriatriska sjukdomar, utan främst om olika slags allergier. Det andra är en helt annan historia som jag inte vill diskutera här, just nu.

Jag har visserligen inte barn, så jag kan inte uttala mig så mycket om föräldraskap. Men jag vet däremot att de som har barn med allvarliga allergier går runt med en ständig oro. Framförallt när det gäller födoämnesallergier som kan vara livshotande, som nötallergi. Att ständigt oroas över att ens barn råkar få i sig något med spår av nötter i sig måste tära på en. Som förälder har jag förstått att man har en oro inför att ens barn ska råka illa ut, en del oroar sig ständigt, det finns massor med farliga saker utanför dörren. Bilvägar, skumma människor som rövar bort och mördar/våldtar barn, huggormar, äldre ungdomar som slåss, barnen kan ramla ner när de klättrar i träd, ramla av cykeln osv.. En del föräldrar jag känner går runt med en ständig klump i magen över detta. Föräldraskap verkar vara svårt nog i sig, varför lägga till en massa punkter på listan över vad man kan oroa sig över? För just de barn som reagerar starkt på nötter kan göra det med livet som insats. Varför vill man som människa riskera att ens tänkta barn får lida av allvarliga allergier som begränsar deras liv? Jag känner flera allergiker, bland annat så var en kusin till mig dödligt allergisk mot jordnötter som yngre. Han kunde alltså inte vistas i samma rum som en skål jordnötter utan att halsen svullnade upp. Hade någon rört jordnötter med fingrarna och sen tog på andra livsmedel kunde han inte äta dem. Så när det var disco på skolan, kalas hos andra barn osv så kunde han inte gå eftersom risken att det fanns jordnötter i lokalen var för hög.

Ja, jag som hundägare är rätt bitter över att jag förväntas slänga bort mina hundar till diverse hundpassare när det kommer över allergiska människor. Jo tjena. Jag bor här, och det gör mina hundar också. Och när jag får en inbjudan att komma till någon, och hundarna där är välkomna av värden, så blir jag jätteglad, för det är inte speciellt vanligt faktiskt. Frågan om de får följa med möts oftast av skepcis. Nu har jag två hyffsat väluppfostrade hundar som för det mesta ligger lugnt och stilla när de är hemma hos andra, springer varken runt och skäller eller förstör grejer. De vet dock inte folk, och de orkar heller inte bemöda sig att ta reda på detta.

lite hundträning

Igår lade jag ett varsitt spår till jyckarna på kanske 5-10 meter. Tätt med godis för att de faktiskt ska fatta. Dock fattade de dock inte förns vid slutet, och då spårade mina fortsatta spår! Så ska ändra strategi. Kanske en liten ipo-ruta på typ 30x30 cm i början då de får upp intresset för marken och sen typ en meter mellan godisarna? Jag ska pröva det iaf.

Igår fick jag senaste numret av Canis dessutom. Mycket intressanta artiklar som vanligt, återkommer säkert till det. Det är verkligen den bästa hundtidningen som finns! Förutsatt att man är intresserad av hundträning då. Även om man inte tävlar så finns det mycket intressanta perspektiv och vinklar som man även kan ha nytta av i vardagslydnaden.

Om ca en månad så börjar kursen jag anmält mig och Yoda till i rallylydnad. Ska bli spännande.

En dag i svampskogen.

Idag åkte jag och föräldrarna ut i skogen mot lejondal för att jaga små och stora svampar! Bra väder, kaffe i termosen samt en stor korg som vi fyllde. Helt perfekt! Hittade rätt mycket svamp, iaf så att vi fyllde korgen. Iaf jag är nöjd, mor min skulle nog velat ha fler trattisar.. *s* Hundarna njöt av få springa lösa i urskogen.. Nu sover de som små barn kan jag säga.
Fjällig taggskivling. Eller nått? Iaf var den för gammal för att vara till någon nytta i köket.



Ett konstigt djur jag hittade... *flin* Yoda rusar mot mig på inkallning..



Vi hitta ett rådjur....


Så här går det till när familjen Eklöf gör något, framförallt makarna Eklöf: Det ska vara en karta, är man i skogen så måste det vara med en karta! Detta är dock en usel karta, inga detaljer. Högupplösta orienteringskartor ska det vara! Vi lyckades dock, bra som vi är, orientera oss ändå ;)



Crux var icke nöjd med att vara uppbunden en meter från mig. Satt mest och ömkande sig. Visserligen tyst. Men visade tydligt hur hon led... Notera att det ligger en handduk i bakgrunden så de skulle slippa ligga i blöt kall mossa.. Men nej.. Det ville inte Crux. Yoda däremot låg snällt där, även om han menande tittade på mig konstant... *s*

I love your blog!

Jag har fått en liten utmärkelse! *glad* Fick den av Dvärghundspossen med sin blogg Hundar som har roligt!

Så nu ska jag utse 7 bloggar som jag tycker om och meddela dem om detta. Skojsigt! Dessa ska sen i sin tur lägga ut bilden i sin blogg, länka till mig, och skicka vidare den till ytterligare sju bloggar. Jag läser ens inte sju bloggar regelbundet... Så får komma på lite :)

Nr 1. Terror & Ture: http://www.pinneliv.se/blog.html
Nr 2. Pixiblogg: http://pixiblogg.dpdelights.se/
Nr 3. Pinnepojkar: http://www.pinnepojkar.blogspot.com/
Nr 4. Livet med dobermann: http://my.opera.com/Galjar/blog
Nr 5. Snajsarns dagbok på vovve.net (jag vet inte om jag får utse sådana bloggar, men gör det ändå!)
Nr 6. Skrik om du brinner: http://navid.blogg.se/
Nr 7: Tass & Tyg: http://tassotyg.blogg.se/

idag har jag kommit till insikt...

Okej, att jag kommit till insikt är väl att överdriva. Men jag har insett att religionsvetenskap inte är något jag vill satsa på vidare eller utbilda mig mer inom. Det är iaf ett steg på vägen att jag kommit fram till det, om ändå ett litet sådant. Även statsvetenskap har jag strykit från listan. 

Däremot har jag tagit mig en funderare över att söka till någon av dessa utbildningar:

-biomedicinsk analytiker(program 180 hp)

-biologi för naturvetare(program 180 hp)

-cell- och molekylärbiologi + etologi 1 (två kurser på 15 hp vardera)

-byggnadsingenjör (yrkesutbildning nackademien)

Och säkert en massa annat också. Jag vet liksom inte vad jag vill blir. Så tänkte om jag kanske ska läsa de där två fristående kurserna inom biologi och etologi. Blir jag klokare då? Känns iaf bättre än att börja på ett program.. Eller nått.

Nu till mitt dilemma: Pappa säger att naturvetenskapliga inte är lika softa som humaniora. På religionsvetenskapen så har vi i snitt 6 timmar i veckan i skolan. Resten egna studier, läsa och skriva en massa. Det är perfekt när man har hund. Inte borta mer än 5 timmar 3 dagar i veckan. Det är najs. Däremot så snokade jag nu lite på schemat för diverse "tyngre" kurser, dvs naturvetenskapliga. De hade mycket mer schemalagd tid om vi säger så... Kanske i snitt 2 heldagar i veckan, vilket iofs inte är så hemskt mycket ändå. Men det innebär en merkostnad för mig = HUNDVAKT! Och då kommer tanken upp i mitt huvud: Ska jag välja en utbildning där mitt schema passar med mitt hundägarskap? Vilken utbildning jag än väljer så kommer jag behöva ha hundvakt iaf en dag per vecka, det är rätt basic. Och hur jag än gör så är det ekonomiskt kämpigt att vara student. Liksom: 7400:- i månaden är under existensminimun, vad mer finns att säga om det? Jag fick dock ett skräckscenario i huvudet där jag fick lov att lägga 2000:- i månaden på hundvakt. Ohja, jag överdriver enormt. Det är vad det skulle kosta heltid ungefär. Inte 2-3 dagar i veckan. Men iaf, jag har några gratisvakter, och resten får man väl betala någon för helt enkelt. När man jobbar är det en annan sak, för då får man pengar, bra mkt mer än 7400, som man kan försörja sig med! Då har man råd med hundvakt. 

Visserligen kommer det bli kämpigt ekonomiskt hur jag än gör, det är liksom grejen med att plugga: att vara fattig några år för att sen förhoppningsvis få lite mer cash i plånboken än innan man började studera... Tror jag iaf?

Jag har bestämt mig för att omplacera mina råttor..

Efter mycket tänkande fram och tillbaka har jag insett att jag inte kommer få en egen lägenhet de närmsta månaderna. Och eftersom min syster är allergisk mot råttorna + att jag inte riktigt har all tid jag skulle vilja lägga ned på dem så har jag beslutat att jag skall omplacera dem. Annons finns på råttor i fokus samt blocket. Det är svårt, men det är för deras skull. De har de rätt tråkigt nu, är mest i sin gigantiska bur.

Regnet öser ner. Bra för den nysådda gräsmattan. I övrigt är det väl inte så trevligt, dock är det ett svepskäl för att inte bege sig ut med hundarna.. Jag har dvärgpinschrar, de HATAR regn. Yodas regntäcke är klart, men Crux har jag inte börjat med ännu. Hon har visserligen sitt gamla valptäcke, men jag tror det är lite litet nu åt min lilla tjockis. Eller, hon är inte tjock, hon har bara kvinnliga former, precis som sin mamma ;)

Dvärgpinnar på hundöarna

På schemat i söndags var dvärgpinscherträff på hundöarna. Det var perfekt väder, soligt och skönt. Det är så himla vackert där... Vi försökte räkna och tror att det var runt 23 dvärgpinschrar just då vi räknade. Samt en massa andra hundar. Jag gillar verkligen hundöarna, det är så underbart att alla hundar springer lösa på ett så stort område. Yoda och Crux tyckte det var trevligt, de är visserligen inte så mycket för att leka med främmande hundar första gången de ser dem, men det fanns några bekanta ansikten: Keeney och Smilla(iaf de mina hundar verkade känna igen och bry sig om..). Den senare var med på förr dp-träffen. Så de kunde man busa med! Dock var det en valp som försökte leka med Yoda, han hängde väl på lite stelt och halvhjärtat men lommade sen iväg.. *s* Han var däremot mycket mer engagerad i själv picknick-delen av träffen! Mina hundar är så härliga, de strosar runt och kopplar av rätt snabbt i ett stort gäng med främmande hundar. De brydde sig inte mkt om det kom nya, så länge någon annan inte larmade, då hängde de med för att kolla vad som hände.

Det är jätteintressant hur ägarna förhåller sig till sina hundar när de interagerar med andra hundar. En del ägare lägger sig i, en del gör det inte. Jag kom på mig själv flera gånger att lägga mig i när jag tyckte mina hundar gjorde fel. Tex så brukar jag inte tillåta att de skäller en massa när de umgås med andra hundar. Ett skall eller så är okej, men inte sånt där hysteriskt skällande.. Så där säger jag till. Det är inte så bra, egentligen. Får sluta att lägga mig i mina hundars konversationer med andra. Iaf när man är på såna där stora områden med en massa hundar. Beundrar dem som bara helt slappna av och lät hundarna sköta sitt, jag försökte mig på det också och det funka rätt bra. Mina hundar springer ju inte runt och muckar bråk direkt, utan snosar runt och tar det rätt lugnt. Däremot hängde Yoda på en hund som vakta mycket när det kom nya hundar och människor i närheten. Det är ett beteende jag helst vill slippa, men han springer fram, skäller lite och sen hälsar han och allt är lugnt. När man ser så många olika individer så inser man att ens egna hundar ändå är rätt stabila på det viset, de är inte rädda för folk och hundar, utan kopplar rätt snabbt av. Dock är schäfrar ett undantag för Yoda, han har svårt för dem... Sen var det en liten rottispojk som hade stirrtävling med Yoda,, eller, de stirrade inte, utan stod bara några meter ifrån varandra och titta åt sidan. De skulle liksom passera varandra för att komma till sina mattar, men ingen av dem vågade riktigt röra sig utan stod bara och visa kinden. Till slut tog de en lång omväg runt varandra och fortsatte. Tänkte då, att om vi ägare hade haft dem i koppel och ryckt och förmedlat våra egna spänningar så hade de troligen varit lite mer liv på både två...

När jag kom hem var jag totalt död. Men det var värt det. Hundarna behövde komma iväg på något efter ett par dagars sängliggande, för jag har varit jättesjuk.. Urk.

Några bilder. Fler finns att beskåda här!

Yoda och en vacker GD


Fenriz.


Operation leta godis i gräset! Massa pinnar.

Stöldförsök av min lilla bil...

Inatt skedde ett stöld/inbrottsförsök av min bil. Lilla sidorutan krossad, glas i hela bilen, INGET STULET?!?! Däremot har de antagligen knäckt min rattstång eller vad det nu heter, och eftersom de inte hann tjuvkoppla eländet så gissar jag att de blev avbrutna. Det härliga är att min bil går att bryta upp med en hårnål. Och de krossar rutan... Och sen är de inte kompetenta nog att stjäla bilfan.. Värdelösa ohängda ungar. Dessutom låter de stereon som säkert är värd mer än min skrothög till bil sitta kvar. Sladdarna var utdragna, de kunde ens inte sno en stereo?? Däremot hade de snott en halv flaska läsk samt en vägbeskrivning från eniro.. Min gissning är att de inte var speciellt nyktra. Eller bara idioter. Troligen både och. Det är iaf polisanmält. Bilen går inte att köra. Den startar men går inte att styra.. så något har de pajjat de små äckliga ligisterna. Kan folk inte låta andras saker vara ifred??? Jag som tänkt sälja den. Lycka till...

Flempan tur och retur

Det finns dagar då man vaknar och inte alls vill. Idag var en sån dag. Redan igår ville jag inte ha den här dagen visserligen, men den har ju artat sig rätt väl. Det jobbiga idag var att jag skulle lämna en pm-uppgift som jag skrivit, och denna ska lämnas i lärarens fack. För er som inte vet det tar det mig en dryg timme att ta mig till skolan. Dessutom är jag sjuk, har feber och är störtförkyld. Mitt huvud känns som en bomb som ska sprängas. Men det spelar ingen större roll när man måste lämna in saker. Så efter frukost tog jag med mig hundarna och satte mig på tåget för att börja mig låånga resa.. Har inte räknat alla blodtrycksfall då jag varit nära att svimma. Hundarna tog jag med eftersom de fått vara lika sängliggande som jag senaste dagarna.. Nu fick de iaf lite aktivering.. Jag åkte iaf dit, lämnade papprena och åkte hem. Mer än så var det inte. Här är mina småttingar på tåget. Och nej, de sitter inte direkt på sätet utan på en handduk jag har med mig. Jag är duktig hundägare för det mesta..

Lillasyster Ln har gjort supergod mat till middag idag föresten. Hemmagjord pesto, kronärtskockshjärtan, lök, pasta och säkert något mer. Allt i en gudomligt god röra! Vi låg bara där med våra uppsvällda magar när vi käkat klart, underbart gott. Det receptet fick 5 stjärnor i hennes vegonomicon. Ja, det är en vegansk kokbok hon köpt och nu typ prövar allt i. Det mesta är gott, även för kräsna köttätande mig. Däremot har jag svårt för kakor utan smör i...

Jag har inte så hemskt mycket kvar på min hemtenta som ska vara inne på måndag. Men det är rätt mycket. Har inte gått så himla fort i och med att legat i feber halva veckan, men med en massa koffein och ipren så går det hyffsat.

Stress?

Jag har ju börjat studera religionsvetenskap på Södertörns Högskola. I och med att man har en del plugg så är man inte så pigg på att uppdatera bloggen dagligen. Hur väljer man vilka sidor man ska skriva på av alla som man är medlem på? Jag tror jag är inne på iaf 3-5 communitys/forum dagligen. Räcker inte det? Då glömmer jag bort något. Men de flesta sidor som är intressanta får iaf besök någon gång i veckan. Herregud, varför ska jag behöva känna mig stressad för att jag inte hinner skriva på alla sidor som jag vill, prata med alla människor jag vill och än mindre hinna träffa alla människor jag vill!

Vi fick hemtentan idag, så blir nog uppdateringar här när energin för hemtentan tar slut. Jag har inte börjat tänka på den ännu, ska skriva klart pm:et som ska göras om dagens seminarium först. Så imorrn, kanske.

En dvärgpinscherträff i humlegården

När jag vaknade idag kände jag att jag ville göra något mer än det vanliga. Satt och kollade runt på lite forum och kollade på minpinne.com om det fanns några träffat inom snart framtid. Det fanns det, och det var idag klockan 12.00 i humlegården! Klockan var då 10.30 så var bara att dra på sig kläderna och plocka ihop lite saker och sätta sig på bussen! Hade ju gått upp tidigare så både jag och djuren var utfodrade och rastade.

Resan in gick bra, det var lite jobbigt för Crux att ligga stilla på min ryggsäck bara, det fanns ju såååå mycket spännande. Det var väldigt länge sen jag åkte tåg med hundarna, men det gick över förväntan. Promenera inne på t-centralen var inte bekymmer heller. Men de går ju inte direkt klockrent i koppel där. Fast det gör det inte 100% hemma heller för den delen.. *vissel* Jag hoppa på typ fel t-bana, jag tänkte fel. Så klev av vid karlaplan och gick, ÅT FEL HÅLL! Vid radiohuset insåg jag mitt misstag och gick tillbaka, till slut kom jag till humlegården med två välrastade hundar. *s* De var glada, framförallt när de insåg att det var en massa andra pinnar i rastgården! Blev en massa bus och lek för vovvarna, för oss människor fanns det kaffe och kakor. Det hade jag inte räknat med så det var väldigt välkommet. *tummen upp*

Var en mycket trevlig dag, vi var väldigt trötta när vi kom hem kan jag säga.. Planen var egentligen att jag skulle följa med på en gammal grannes konstutställning, men jag var helt död. Blev lite ätande samt gloende på film med systrar. Filmen var Surplus, som handlar kommersialismen och konsumtionssamhället, väldigt intressant!

Jag tog inga kort, men intiativtagaren Mona gjorde detta(som ska ha massa cred för intiativet!), så det kanske kommer senare.