RIP Roland

Alla människor behandlar chock och sorg olika. Jag är en sådan som gillar att skriva av mig mina känslor, därför gör jag det här på bloggen. Jag tycker inte något är rätt eller fel, tar man stöd av sin blogg när något hänt så får man göra det, andra kanske gör på andra sätt, men så här gör jag nu. Jag vet inte hur man bearbetar sorg. Man kan läsa om att det finns stadier, hur man tar sig igenom kriser osv. Kriser har jag haft, men inte sorg av att någon dött. Just nu känns det bara overkligt och tomt inuti.

Ringde upp pappa av misstag, och fick då veta att Roland, min plastfarfar, avled på sjukhus inatt. Han har varit dålig länge så det var bara en tidsfråga, men chocken blir inte mindre av det. Det värsta är att jag tänker på min lilla farmor. När vi var i Arboga i veckan jag och Tomas hade jag tänkt att vi skulle hälsa på dem, men kände inte att jag hade tid eller ork, så vi avstod. Det kommer jag gräma mig för ett bra tag kan jag säga, att jag inte tog mig den tiden..

Varför jag måste poängtera att han inte är min riktiga farfar vet jag inte, jag har aldrig haft min biologiska farfar, eftersom han dog innan jag föddes. Så Roland är den enda farfar jag haft. Även om jag alltid tyckt han varit underlig så är han ändå min enda farfar. Eller var.

Vila i frid, må Gud vare med dig Roland.

Einhorn och syndafloden?

Imorse hände en komisk grej, precis när jag läst Stefan Einhorns artikel i DN om agnosticism och tänkte "gud vad bra!" så öppnade sig himlen, regnet öste ned och åskan mullrade. Är detta någon form av ironi eller bara en tillfällighet? Rätt komiskt är det iaf. Jag är inte så skrockfull av mig, så tycket mest det var lite roligt. Syndafloden all over again..

Länk till det intressanta inlägget! Ett välkomment inlägg i religionsdebatten tycker jag, det behövs lite mer än den "svart eller vitt"-debatt som pågått mellan kristna samfund vs humanisterna senaste tiden.

Mött på en del som anser att agnosticism är typiskt svenskt, för man tar inte ställning, man försöker vara neutral och inte stöta sig med någon. Men jag vet ärligt talat inte om det finns en Gud, eller om det inte finns en Gud. Så för mig känns agnosticismen närmast om jag ska "välja" något. Även om jag själv inte är troende så har jag respekt för de som är det, hur deras övertygelse hjälper dem och hur hängivna de kan vara något som för mig är väldigt abstrakt. Däremot har jag svårt för det lägret som anser att religion är källan till många onda saker, onda människor, förtryck och ondska. Man kan inte sticka under stol att det skett förtryck av människor genom att legitimera sin dåd med religion, men förtryck har även legitimerats på andra vis, som genom politiska ideologier. Sen finns det alltid en fråga om hur man definierar religion, om man kan se en stark politisk ideologi som något som har religiösa delar. Max Weber anser att samhället är religion, människan är religion, religionen är samhörigheten. Han skulle mycket väl kunna definiera grupper med en stark politisk ideologi som religiösa tror jag.

jag behöver rejälare kläder!

Efter att senaste veckorna bruksat(för icke insatta läsare: sprungit runt i blöt snårig skog och gömt sig själv eller saker för hundar, som de ska hitta. Typ som orientering fast det är hunden som orienterar.. *tillägnat min mor btw*) i olämpliga kläder och idag kravlat runt i blåbärsriset i jeans(numera dyngsura!) så känner jag att jag behöver ett par rejäla byxor.. Med förstärkta vattentäta knän samt röv. Och en massa fickor till allt tjaffs jag alltid har med mig. Dessutom måste man ha sådana här byxor för att vara inne när man tränar bruks! ;) Lägligt nog fyller jag år den 11:e augusti.. *vissel*

Blåbärsrapport: finns massor med blåbär i skogen här! De är mer plockmogna om några dagar, men jag fick ihop iaf en liter när vi var ute nu på eftermiddagen, nöjd med det. Nästa vecka är de nog perfekta.

uppdatering - jag är en duktig flicka!

Gjorde nyss en säkerhetskopia till cdr på senaste halvårets dokument, foton och hundträningsfilmer. När jag rotade fram mina cdr så upptäckte jag till min glädje att jag i maj 2004 hade bränt en säkerhetskopia av alla mina bilder fram till det datumet. Detta innebär att jag fortfarande har min tonårstid dokumenterad i bild i min ägo. Vilket iofs inte är så mycket mer än 200 bilder då jag har för mycket kajal, håret i konstiga färger och försöker se allmänt mörk och olycklig ut. Vet inte om det är någon större förlust om de bilderna försvunnit? Jaja, några bilder måste man väl ha. Bara för att. Och en bild bjuder jag på, bara för att!

Jävla skit..

Igår, när jag var trött och grinig, skulle jag reda ut kabelhärvan och då åkte min externa hårddisk i golvet. Med kablarna neråt. Resultat: tilltryckta "uttag" och min hårddisk går igång, surrar, och stänger sedan av sig. Skitroligt, eller inte. Vill mest gråta åt eländet, för där har jag det mesta jag har, där ligger alla mina bilder som inte tagits senaste halvåret. Filmer, serier, musik och dylikt går att ordna lätt igen, men just bilderna är svåra att ersätta om jag inte lyckas få tag på innehållet på disken. Det kan vara så att det bara är kontakterna som är trasiga, det kan vara så att allt innehåll är borta.. Pappa ska få kika på den när han kommer hem från landet....

Sårbart allt är. En liten duns i golvet så kan allt vara borta liksom. Fast, foton och sånt är alltid sårbart, oavsett var de finns och i vilket format. Men, det är vanligare att hårddiskar brinner än att hela hem med fotoalbum brinner. Ikväll ska jag bränna en skiva med de bilder jag tagit senaste halvåret.

Klicker Camp 2009 - Tånga Hed

I helgen var jag nere i Vårgårda tillsammans med massa trevligt hund- och klickertokigt folk. Detta är ju hundsaker så det hamnar i min hundblogg!

För att läsa mer och helgen klicka här.
Bilder finns här!