Imorse när jag satt och åt frukost hörde jag en duns i fönstret. Det var en fågel, men när jag kikade ut efter den så såg jag den inte, och tänkte inte mer på det. Flyger fågeln iväg så brukar den klara sig. När jag sen gick ut med hundarna lät det som något flaxade på trappen utanför dörren, men såg ut som det flög iväg en fågel. När jag kom in igen och satte mig framför datorn hörde jag massa mystiska ljud från vardagsrummet, dessa hörde Crux också och var väldigt upprörd över detta... Och rusade ner. Då hörde jag att de var något djur inne, med tanke på hur hundarna rusade.. Stackars pippi! Som tur är så är de mest intresserade av djur inomhus som en typ av leksak, eller sällskap, inte som bytesdjur. Så de lämna rummet när jag röt till..
Sen var det fågeljakt.. Som tur är jag rutinerad på att fånga in en arg nymfparakit, så att fånga en trött vimsig vild fågel på fönsterbrädan var inte så svårt. Iaf om man jämför med hur det är att fånga en beräknande lömsk nymfparakit.. *s* Kollade igenom lite snabbt om den gjort sig illa, verkade inte ha något brutet, men den rörde sig konstigt, vingligt. Dessutom var den lugn.. Så den hamna i en bur med mat och vatten, halvt övertäckt i ett hörn medans jag var i skolan. När jag kom hem var den skitarg, högg, väste, rörde sig bra. En vild fågel som är arg är en frisk fågel ;) Så den fick komma ut i friheten igen och flög iväg hyffsat stabilt. Sagan fick ett lyckligt slut!
Jag tror det var en koltrast. En ung sådan av hankön, för näbben var mörk och fjäderdräkten mörkt chokladfärgad. Honorna är spräckligare, även som unga. Så vacker. Och ögonen såg unga ut också. Troligen denne pippis första vinter. (jo, jag har fuskat och glott lite i fågelböcker för att vara 100%)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar