Efter vi packat Ln´s flyttlass tog jag en liten prommis runt skolan med Yoda. Han är hur lugn som helst när vi går själva, går fint, drar inte ett dugg och kopplar av. När jag går med båda så är det mer hets. Jag tror det beror mycket på Crux, som har bråttom och hela tiden måste korrigeras för att hon drar i kopplet. Då känner nog Yoda av den icke-avslappnade stämningen och stressar upp sig lite. Jag har hela tiden trott att det är Yoda som är stresskällan, men jag tror det är Crux, i och med att hon gör mig lite stressad. Separata promenader kommer ligga på schemat ett tag. De taggar ju varandra lite också. Jag hoppas jag är ett steg närmare att vara lite klokare och lyckas vara mer lugn och harmonisk med mina hundar.
Det är föresten orättvist att säga att Crux är problemet. Eftersom hon inte varit så lätt att träna på att gå bra i koppel har den träningen liksom blivit åsidosatt. Och det är ju jag som gör det. Och i och med att jag inte lägger ner så mycket tid som jag borde på att få henne lugn i kopplet så stressar hon upp mig. Eller jag stressar upp mig själv. Kontentan är iaf att det inte är hennes fel, utan mitt. Det är ju jag som inte fått henne att förstå vitsen med att gå fint, man kommer ju fram ändå... Och hon är en hund som tar hela armen om man ger henne lillfingret.. Nu ska Crux pryglas! ;)
Båda mina är mycket signalkänsliga och reagerar direkt om jag ändrar sinnesstämning det minsta lilla. Ingen av dem är heller någon sk problemhund egentligen. Det är matte som är problemet! Kanske ska ringa till psyk och säga: "Hej, jag måste lära mig att utstråla lugn och vara lugn som en filbunke för att bli en bättre hundägare. Kan ni skriva ut lite lugnande åt mig så länge och sätta upp mig i kö för att få terapi med avslappningsövningar ihop med mina hundar?" Jag vet inte riktigt om landstinget fiansierar sån vård.. *s*
1 kommentar:
Känner igen det där, med att kämpa med koppelträning och själv bli frustrerad...
Nu resonerar jag såhär: En del hundar (min tibbe och min italienare t ex) är ju jättelätta att få att gå fint i kopplet, dom gör det nästan av sej själva. Andra (som min dvärgpinscher) ska absolut hålla på och dra. Nu tänker jag såhär, att vill hunden dra så kan den väl få det. På långpromenader brukar jag helt enkelt sätta på honom en dragsele. Man märker att han gillar att få på sej en riktig dragsele och få jobba med musklerna. Han drar och pumpar med musklerna så länge som han känner för, sen slutar han och går med slappt koppel istället. Han har fått enorma lårmuskler av detta. :-) Han är inte stressad på promenaderna heller, det var bara när vi höll på och kämpade och kämpade med koppelträning som han drog på ett STRESSIGT vis... Nu är det bara sund styrketräning istället.
Ska köra samma grej när jag skaffar schäfer så småningom, dom brukar ju också vara väldigt dragiga.
Hundlivet blir så mycket lättare om man är lite latare och skiter i att träna så mycket tycker jag... ;-) (Fast alla behöver förstås inte hålla med om denna inställning!)
/Lata slappa Dvärghundspossen och hennes ouppfostrade hundar
Skicka en kommentar