Idag är det 30 november och alla verkar bara snacka om en sak(förutom hundutställningen nästa helg), nämligen JULEN! Den där julen alltså. Det ska konsumeras. Ätas en massa döda djur av olika slag. Eventuellt lite potatis också. Det ska pyntas. Shoppas. Dras in träd. Städas. Dessutom ska man krystat umgås med alla släktingar och låtsas vara lycklig och tacksam hela tiden. Man ska vara lycklig. Julen är en glädjefylld högtid. Tillåt mig spontankräkas bara litegranna?
Tror julen förlorade sin glans när jag var 15-16. Då började den framstå som innehållslös och patetisk, ett spel för gallerierna. Alla skulle hålla god min och omfamna varandra, ge varandra meningslösa saker bara för att ge något. Den påtvingade glädjen, att stress och hysteri som slutade i "den perfekta julen". Tomten slutade jag tro på långt tidigare.
Hemma hos mina föräldrar har vi väl en okej inställning till julen. Visserligen är det en rätt stor grej, men inte allt för stor. I och med att min mor är sjuksyrra så har hon jobbat då och då på julafton. När vi var yngre så var väl vi lite kinkiga med det, men sen är det ingen större grej att hon jobba just julafton. Bara att senarelägga paketöppning och käkande lite, det var ingen katastrof. Men julfirandet hos mina morföräldrar har alltid känts krystat och hysteriskt. Alla ska vara glada. Man skall icke diskutera saker som kan gör något irreterad. Man skall icke säga nej till efterätten. Man skall icke svära. Man skall icke dyka upp i ny icke-normativ-frisyr eller icke-normativa-kläder eller konstiga saker i öroren. Man skall vara normal! Det är väldigt lätt att provocera mina morföräldrar. Lite mörkfärgat hår räcker. Eller ett litet nitarmband. Eller lite svart kajal. Eller pojkfrisyrer. Allt som inte är inom deras ramar ses snett på. Som tur är har jag andra släktingar på den sidan som inte alls är lika dömande.
Nu ska det handlas perfekta julklappar. Sen ska de slås in. Sen ska det bakas och pysslas. Det jag ser fram emot mest på julen är min familjs till större del vegetariska och veganska julbord.
1 kommentar:
Hej Ida-Pida!
Jag brukar inte läsa din blogg, men så blev jag så nyfiken på "skäms på er" inlägget så nu håller jag på och läser för fullt!!! D v s jag läste det och inlägget om hundarna på caféet (med fina foton) och de hemska typerna vid busshållplatsen i Kungsängen och så nu detta om julen.
Du skriver BRA och KLOKT tycker jag.
Nu börjar tankarna trängas i mitt huvud för de vill ut samtidigt och knuffas och har sig så jag får ordna till dem litet! :-).
1. Vad ska jag ta på mig för kläder som jag trivs i och som kan skaka om litet på Kungsbackevägen? Du är ju inte ensam om att tycka att det är lätt att te sig onormal i vissa kretsar. Därför om valet står mellan fina, söta, normala! kjolen/klänningen/byxorna eller någon annan stil som också är jag så ska jag välja den andra stilen. Om vi ses där i år och du tycket jag ser tråkig och inom ramarna ut så är det för att jag inte hittade några andra kläder att ha, att chocka med eller nåt´.
2. Ja tänk hur man ska prata! En gång strax före jul satt jag och funderade på vad som skulle hända om jag plötsligt mitt i middagen på Kungsbackevägen skulle säga: Jag har varit otrogen mot Mats. Det var inte sant, så det skulle verkligen ha varit både dumt och konstigt att säga så och jag sade inte det sedan när vi träffades men det hade effekt på mitt humör på något sätt. Jag betraktade oss och mig och försökte säga det jag ville säga och prata med dem jag ville prata med. Det här var ett tag sedan Ida men jag tror att mina tankar då kring att anstränga mig att inte falla in i tompratet hjälpte och att jag hade en trevlig em och kväll.
3. En gång då jag jobbade som sjukvårdsbiträde och tjänstgjorde på julaftonen blev det stort stohej i min familj. Mamma, pappa och brorsan i a f hade synpunkter. Inte på att jag jobbade egentligen, nej då det brukar väl de flesta acceptera. Det var nog kombinationen av att jag arbetade och att jag sedan lovat att ställa upp och hjälpa till på Upplands Nation som varje år ordnar gratis mat och underhållning, julfirande för den som vill komma dit. Det var inte så populärt och slutade med att min kompis och jag blev hämtade alldeles för tidigt vid nationen av min pappa. Trist när man vill hjälpa till och göra något viktigt när ens familj bara vill hindra en och ha en där hemma. ... ja sedan på kvällen hemma var jag så trött och slut så jag grinade. Då sade brorsan något om att ska du gråta på julafton... Då blev jag arg! Ja tänk för att jag ska det, man kan faktiskt dö på julaftonen också! slängde jag ur mig. Det var just det en av tanterna på lungkliniken hade gjort den morgonen.
4. Nu var det nog inget mera just nu så
5. Pyssla på med det du vill och laga er goda julmat och ha det FINT tillsammans!
önskar er Gilla
Skicka en kommentar