fredag 5 december 2008

Skam på er..

Till att börja med vill jag förtydliga att det som hände med Cyklopen, och mordförsöket på ett ungt par och deras barn inte någonstans är försvarbart. Oavsett vem som har gjort det eller varför, man gör inte så. Det är hemskt. Känner folk som vägrar bli skrämda av det här, och vet även dem som drar sig undan..

Förföljelse av människor, oavsett varför, är skamligt. Skam på er. I båda läger. Ni får hänga ut dem, men de får inte hänga ut er. Varför har ni större rättigheter än de andra?


Om man generaliserar, sätter vänsteraktivister i en låda, och högerextremister i en annan. Häller man ned lådornas innehåll i en annan, större låda, så blir det en konflikt. Redan innan lådornas innehåll möts så trappas konflikten upp. Det är en "vi och dem" anda utan dess like. Högerextremisterna hatar vänsterextremisterna för att vänsterextremisterna hatar högerextremisterna. Är det bara jag som ser ett moment 22 i detta? Våld försvaras med våld. Våld föder våldVem ger mig rätten att slå ner den som inte delar min åsikt? Är det mina antaganden om att denna grupp med denna åsikt redan brukat våld mot min grupp som rättfärdigar att jag brukar våld mot dem? Och.. Låt för enkelhetens skull säga att den andra sidan resonerar likadant. Det blir hämd. Hämdaktionor. Hämdaktioner mot hämdaktioner. Och mer hämdaktioner. Det antas att en viss grupp gjorde ett dåd, ibland tar gruppen på sig dådet, ibland inte. Förutfattade slutsatser(eller korrekta sådana också för den delen) kan leda till hämndåd.

I Sverige har vi enligt grundlag rätt att uttrycka våra åsikter så länge de inte strider mot annan svensk lagstiftning. Personligen anser jag ett en homofob eller nynazist har rätt till sina personliga åsikter, även om jag själv hävdar att de bygger på okunskap. Men det är fortfarande individens åsikter. Vem är jag, att bestämma, vilken åsikt som är rätt och fel? Vem bestämmer normen? Är jag som människa mer eller mindre värd om jag inte är nazist, eller om jag är syndikalist, eller om jag är moderat? Och vem har rätten att döma att min åsikt, sexuella läggning, hudfärg, kön, politiska eller etniska tillhörighet är något som jag inte får ha, att jag har fel eller är fel och därför behöver tystas.


Jag uppfattar det som att det finns en tendens till att tro att våld är den enda lösningen, eftersom motpartern är "oresonabel". Ja.. jag skulle också vara rätt oresonabel om jag förväntade mig att bli nedslagen när jag råkade springa på ett gäng av annan politisk läggning än mig själv. Att de egentligen inte vill bruka våld för att föra fram sina åsikter men att de är tvugna till det.. Det finns givetvis våldsromantiker som bara kommer dit för att få en chans att slåss. "Spöa skiten ur nazisvinen!"

Jag är bara ledsen och upprörd. Jag har inga lösningar, ens inga förslag på dem. Och jag är orolig för att människor jag känner skall komma till skada imorrn. Snälla, var försiktiga. Jag vet att ni tror på er sak och vill stå upp för den och era rättigheter. Men snälla.. Var försiktiga. Det här skriver jag främst som orolig storasyster....


1 kommentar:

Anonym sa...

http://emzer.blogg.se/