Dawkins moralillusion?

Sitter och skriver en seminarie-rapport om Richard Dawkins bok "illusionen om Gud" och har hängt upp mig på en del grejer som inte riktigt passar in i rapporten i det ämne jag läser.. Så måste skriva av mig lite här. Dawkins anser att människan har en medfödd moral, och att alla föds med samma moral och etiska värderingar. Så långt är jag med. Sen så förstörs denna moral genom livet av saker som religion, där människans goda moral åker på villovägar och människan blir ond. Så långt är jag också med: Han hävdar att religionen gör människan ond. Sen kommer nästa sak: Han förespråkar människans fria vilja och att hon kan påverka sitt öde själv. Hur hänger detta då ihop med en biologisk determinerad moral. Blir den då inte ursäkter för att handla på ett omoraliskt vis, och ursäkta detta handlande med att det är medfött? Eller, är den fria viljan ett ont påfund? Eller är det den fria viljan som gör att människan väljer religionen och då blir förtappade från de grundläggande moraliska värderingarna?

Bilden av att människan i grunden är god är väl en motsats till delar av kristendomens syn på arvssynden, att man föds syndare och förblir syndare, men kan bli förlåten. Väldigt få går runt och hävdar att människan är en ond syndare, utom laestidianera då. Men de är rätt pessimistiska i hela sin världsbild tycker jag. Dock väldigt intressanta.

Kan väl tillägga att Dawkins inte är den duktigaste på att redogöra sina teorier på ett förståeligt vis. Han skriver för den delen populärkultur, inget som ska sättas i händerna på någon som kan kritisera honom eller störa sig på hans referenser till sig själv hela tiden. Eller att han namedroppar lite filosofer och vetenskapsmän med citat tagna ur sitt kontex och gör dem till något som kan tolkas som att de stöder hans teori. För övrigt finner jag hans bok extremt trångsynt och förlöjligande.. Även om den lockar till skratt ibland.