Annat tänk än klickertänk

Igår när vi var och tränade i garaget så var det även två andra grupper och tränade där, den ena såg jag inte mycket av, men den andra, som var inom synhåll, sysslade absolut inte med klickerträning om vi säger så. Någon hade en klicker. Men klickertränade gjorde de inte! Här var det kräksnara för att få loss hunden från kamptrasan samt lite slit och skrik när hundarna gjorde fel. Jag har varit lite inne på den banan, men kommit på andra tankar eftersom det inte fungerat önskvärt eller gett några som helst resultat förutom nervösa stissiga hundar, alternativt helt avtrubbade hundar. Det ger inget helt enkelt. Jag gillar klickerträning bättre, mycket bättre. Samtidigt så är jag lite försynt med att säga till folk som korrigerar sin hund på ovan nämda vis "har du provat att göra så här istället?" och dra något om positiv förstärkning. Det är ju mitt tänk, alla gillar det inte, utan får ju välja själv hur de tränar sin hund. Klickerträning är ingen quick-fix heller, lika lite som stackel är det. Men jag föredrar klickertänket.

Däremot ogillar jag lika mycket att tala om för folk vad som är rätt metod som att jag ogillar att Jehovas Vittnen talar om för mig vilken väg som är rätt. Kanske knasigt att jämföra Jehovas med klickertränare, men alla blir ju saliga på sin tro. Fast, att tro på Jesus drabbar bara en själv(om man inte missionerar och är påträngande) medans vilken hundträningsmetod man använder faktiskt påverkar en annan levande individ i allra högsta grad. En del som är väldigt för en metod, vilken den det än är, kan vara väldigt påträngande i sitt sätt att förespråka den som "den enda rätta", "det enda som funkar" osv. Lika lite som att jag vill gå runt och säga att klickerträning är superbra, det är den bästa metoden, så vill jag att andra ska försöka pracka på mig deras metod. Jag gillar klickerträning, och jag tänker hålla mig till det för det är något jag tror på. Jag tror att vi kan komma längre med den än med andra metoder, bygga upp vår relation bättre. Den passar oss. Men om andra inte tror på den, varför ska jag pracka den på andra? Visst kan jag tipsa om klickertänket, men inte slänga böcker på folk. Om de inte ber om det..

Under hela tiden jag hade dobermann fick jag höra att jag "skulle ta i lite, sätta hunden på plats, visa att det inte var ok" osv. Har ALDRIG hört någon ge mig sådana råd sen jag skaffade dvärgpinscher. Aldrig! Det är mer råd som att ignorera eller locka med godis. Inget "drämma hunden i backen så den vet sig plats!". Intressant att brukshundar behöver pryglas till lydnad.