Vår första bortfösning

Igår kväll var jag ute och gick en sväng med Jes och mina hundar. Trevligt trevligt! Hon är hemma en vecka från sitt London, så man får passa på att umgås lite! Men då råkande jag ut för min första lösspringande hund och kom i full fart mot oss. Det var en schäferhane av modell större om vi säger så. Jag blev lite panikslagen och vrålade och sparka iväg den rätt brutalt innan den hann fram till mina små, som var rätt upprörda... Sen upptäckte jag att hunden inte alls såg illa sinnad ut, utan såg mer glad och lekfull ut. Röt åt den igen och då lunka den tillbaka till husse som bad om ursäkt, och fråga om allt gått bra. Jadå svarade jag, talade om att en av mina var rätt osäker och ville inte riskera att hans schäfer svarade upp mot dem... Vet inte ens om han såg att jag dängde till den. Men jag har lite dåligt samvete över det. Sen så kunde det ju vart en mindre vänlig hund som satt sig i benet på mig. Men hellre att den sätter sig i mitt ben än i mina småttisar.. Jes såg bara chockad ut, allt gick rätt snabbt, och mina hundar hann bara skälla en två gånger och sen hade matte tjongat iväg stora hunden.. Så de var också lite förvirrade, typ "vafan, vart tog den vääääägen?!?!?" men vi traska bara vidare som att inget hade hänt. Jag har dock lite dåligt samvete för att jag kanske tog i lite mer än vad det krävdes i att skrämma bort den. Men hellre det kanske. Ush. Hoppas den inte blev rädd... Den såg mest förvånad ut, och lite besviken över att vi inte ville umgås med den.. Så hoppas det inte tog så illa vid sig, några fysiska skador är iaf uteslutet, om den inte var gjord av porslin eller så... Men det brukar de inte vara, det där var en rejäl bit. Om det samma hade hänt fast åt andra hållet, att mina hundar rusat fram till någon, skulle jag föredragit att de blev bortsparkade än att något annat hände. Man springer inte ifrån matte för att hälsa på andra hundar/människor...