Snart så bär det av..

Imorrn ska det målas och monteras sovloft med Monas hjälp, tack på förhand för hjälpen! Ska bli spännande ;) Börjar inse att jag verkligen ska flytta till en EGEN bostad. Det är rätt stort. Om inte det var stort nog så ska jag flytta söder om staden, jag som är en riktig norrorts-unge... Jag vet inget om vad som finns på "andra sidan", eller, jag vet en del, men inte lika mycket som jag vet om vad som finns här på denna sida av stan.

Sen så får jag leta lite nya promenadkompisar i trakterna, för känner i princip inget hundfolk på den sidan av stan. Det är väl inte så svårt, fast vet inte hur mycket hundar det bor i mitt område, men det återstår att se. :)

På morgonprommisen fick vi sällskap av en dam som jag inte kommer ihåg vad hon heter, men hon har iaf en trevlig papillon och känner en vän till mig. Världen är allt liten ibland. Det var iaf trevligt med lite snacksällskap och hundarna blev lite tröttare än vanligt av att ha sällskap av en rätt främmande hund. Men det gick bättre än väntat. När Crux nosat på honom så var det inte så mkt mer, för han var inte så intresserad av att leka. Yoda skulle däremot mopsa sig och hålla på att morra och steppa runt med stel hållning ett tag. Jag tycker hans osäkerhet mot andra hundar börjar växa, trots att det inte har hänt något eller så. Han har inte fått hälsa på främmande hundar på ett tag, eftersom han beter sig illa. Vid möten stirrar han "bara" och reser ragg, kanske morrar lite också. Jag gillar inte att släppa fram honom till andra morrandes med ragg och hög svansföring.. Undviker gärna det. Men att han inte fått kolla in dem kanske ökat osäkerheten? Vem vet. Jag får fundera vidare på det och klura ut hur han kan bli mer bekväm med att möta hundar utan att hälsa på dem.

JAG HAR FÅTT EN LÄGENHET!!!!

Japp, idag skrev jag kontrakt på min lilla etta i Visättra, precis bredvid Söderntörns Högskola. 10 minuter till plugget om jag går sakta! Inflytt i månadsskiftet! Vilket är väldigt snart.

Blir kanske inte så mycket hundträning eller bloggande närmaste veckorna. Jag har en hemtena att skriva, samt att B-kursen började idag och nästa vecka är det två rätt feta seminarium att plugga till, samtidigt som hemtentan ska skrivas klart. Och sen pm på de där seminarierna. Sen ska vi göra någon förberedande exanimationsuppgift inför när vi ska skriva b-uppsatsen. Och han vill ha ämnet till denna nästa vecka! Inte b-uppsatsen då, utan det lilla arbetet. Plus packa och planera.

Det är hur skönt som helst. Den är på 21 kvadrat. Jag lär ju ha panik första tiden, men man vänjer sig väl? Efter att bott inneboende ett bra tag och sen fått bo hos föräldrarna i ett halvår nu så är det här helt klart efterlängtat. Min första egna bostad. :D

Aha-upplevelser

Jag har börjat läsa i min klickerbok igen(Klickerträning för din hund. Køste & Egtvedt) och börjar nu få lite aha-upplevelser på saker jag inte tänkt så mycket på förut. Ett exempel är det men belöning vs. bestraffning. I början så muttra jag rätt mycket på Yoda när han tossade runt. Vilket gav honom en massa uppmärksamhet. Visserligen inte den uppmärksamheten han helst ville ha, men det var bättre i hans ögon att jag skällde på honom istället för att strunta i honom. Och senaste året har jag väl kört med omväxlande ignorans och att skälla på honom. Vilket inte gett några större framsteg. Men idag kände jag, nu får jag minsann skärpa till mig, annars kommer han aldrig förstå vad jag vill! Gjorde lite övningar som bara går ut på att han ska sitta i utgångspostion, tyst, stilla och titta på mig. För han har en tendens att trampa runt tills han kommer rätt, och om jag inte belönar precis när han kommer rätt så fortsätter han trampa runt, och det gör han även efter belöningen. Så det är första steget, att han ska kunna sitta stilla brevid mig. Jag har tänkt att utveckla det till att han ska sitta fot stilla med god kontakt trots lite störningar längre fram. Sen tänkte jag, inspirerad av Sandra och Sofie, låta folk gå fram och hälsa på mig och han ska ha kvar denna kontakt. Men det är efter många timmars träning. Idag verkade han iaf fatta att stressbeteende och gnäll inte lönade sig, för matte vände bara ryggen till med armarna i kors och räknade till tio. Det funkade hyfsat, han tyckte nog jag var mycket ond när jag bara struntade i honom sådär.

Crux har jag fortsatt shejpa gripandet av apportbocken. Hon prövar mycket... Bland annat att hoppa över den, tassa runt den och även ibland bita i den på RÄTT ställe. Däremot funderar på om jag ska plocka bort den där hon tassar runt den, för det beteendet är väldigt självbelönande... Hon har även fått dra idag på en promenad, blev väl ca 2x5 minuter med 0,5 kg.

De har även fått turas om med att ligga i den öppna buren och kika på när jag tränar den andra. Det gick bra för Crux att stanna där. Yoda var mycket mer benägen att vilja lägga sig i min och Crux träning.

hästträning vs hundträning.

En sak jag tänker på när jag läser "klickerträning för din hund" är att hundägare ofta skyller på hunden när det går fel i något moment eller så. Det vet jag med mig om att även jag gör ibland, utan att tänka på det. Jag har hållt på mycket med hästar. Och när en häst river eller hinder eller kommer fel på det är det ALLTID ryttarens fel, inte hästens! Jag tror inte jag träffat någon hoppryttare som skyller ett nedslag på hästen.. Utom kanske väldigt unga ryttare. Om hästen lyfter frambenen dåligt i ett språng så finns det massor med teorier till det. Ryttaren höll in för mycket, följde inte med med handen i språnget, drev på för mycket och höll inte ihop hästen så den blev flack, missbedömde avståndet, osv osv. Eller att hästen har ont någonstans och inte är 100% i alla benen. Visserligen finns det hästar som också är istadiga och vägrar ut sig på vatten, men då säger ofta ryttarna att de inte tränat ordentligt på just vatten. Det är rätt intressant faktiskt. Och hästar är rätt speciella djur, de är flyktdjur till att börja med, så deras instinktiva reaktion på straff och obehag är att fly. Visserligen korrigerar man även hästar, men ryck i grimman och klatsh med spöet. Det är en säkerhetsrisk när hetlevrade djur i tävlingskondition inte uppför sig vid hantering.. Så om det är problem så jobbar man bort dem. Det funkar inte att hantera hästar som bara plöjer runt. Fast, det finns ju de hästar som man inte lyckas få att uppföra sig i en del situationer, men om de är jävligt bra i övrigt så spelar det ingen roll att de hugger lite hit och hit och sparkar i väggarna när man går förbi.. Men de är inte heller sällskapsdjur på samma sätt som hundar, så på en del punkter går de inte att jämföra. Min poäng är iaf att ryttare verkar vara mer medvetna och sin roll i ekipaget än en del hundförare. Det gäller givetvis inte alla, och det finns undantag i båda lägren.

Sjöpromenad och lite lydnad.

Det är inte lätt att vara ödmjuk när man är världens vackraste hund, men Yoda klarar det bra ändå!

Idag har vi i vanlig ordning varit ute och tagit en långis på sjön. Jag gör det så länge jag kan, för känslan av att vara mitt ute på isen och att det knappt är något folk där är oslagbar! Hundarna kan springa fritt och vi kör massor med inkallningsövningar. Idag hade jag även kameran med mig!

Crux är inte överdrivet mycket för leksaker som belöning, men att jaga gröna bollen står högt i kurs.


Crux spanar ut över SITT rike. HENNES sjö!

På eftermiddagen fick vi besök av min faster med make, som hade varit ute med mina föräldrar och åkt långfärdsskridskor i flera timmar. 2.8 mil hade de åkt tydligen. Och de har avancerade redskap för att mäta sådant och en massa annat, så jag antar att det var korrekt. Själv har jag skridskofobi, så håller mig till att gå på isen. Iaf så blev hundarna glada över besöket, framförallt Crux som försökte kråma sig och krypa ur skinnet flera tusen ggr. Jag vet inte hur många gånger jag skickade henne till korgen eller fotöljen. Men efter några minuter lugna hon ned sig och däckade över de intensiva minuterna som gått.

Nu på kvällen så körde jag ett lydnadspass med Yoda. Linförighet, höger och vänstersvängar, helt om samt lite inkallningar. Vet inte om man kan kalla det för ett lydnadspass men det är var han kan. Jag vill börja lära in något nytt moment, som framförgående eller ställande under gång. Läggande får jag börja med när det är varmt ute.. Fast man kan ju börja få till snabba lägganden inne först.. *klurar* Iaf så fick vi en hel del störning, så det blev mycket kontaktövningar. Det var nämeligen så att vi var ute och träna här utanför under officiella-hundpromenads-tiden! Först en tuss i flexi som skutta runt. Och vars husse stirrade på mig. Sen en dam med tre Löwchen som lät, och Yoda lät tillbaka men lyckades snabbt få fram kontakt med honom så han fokusera på mig istället för dem! Och sen grannens gamla golden Smilla som traska förbi. Han har sett henne hundra ggr och även hälsat men ändå måste han sätta av ett boff när han ser henne. Ett boff är iofs okej. Fast ibland funderar jag på om jag ens ska tillåta ett boff. Men hellre bara ett boff än 300 boff.

Misslyckad passivitet

Jag har börjat försöka ta itu med att få Yoda lugn, att han ska kunna ligga och koppla av(åtminstone inte skaka och skrika). Det hade jag tänkt på så vis att han lär sig att ligga i korgen är lugn, då kan man bli klappad på och så. För han har en hel del problem med beröring vid träning. Fingrar och händer är antingen godistransporter, targets eller bestraffnings-redskap... Jag har inte riktigt klurat ut på HUR jag ska gå tillväga, men började idag med att sitta på golvet bredvid korgen med honom och klicka först när han är i korgen(tyst) och sen när han ligger i korgen(och är tyst). Visst låg han i korgen, och STORTJÖT pga att jag hade korv. Och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra, för ju längre tid jag försöker vänta ut honom tills han lugnar ned sig desto mer låter han. Kan varit för att jag förr gett upp och sagt till honom att knipa igen. Han har iaf blivit väldigt ihärdig med sitt pipande, och om man inte får någon reaktion bara av att tjuta så kan man även studsa, nosdutta allt som finns och tjuta lite mer. Jag tog ett djupt andetag och gick därifrån helt enkelt, för blir jag irriterad och säger till honom så får han väl mer bensin på elden..

Jag hoppas på att jag får någon uppenbarelse över hur jag ska lägga upp hans lugn-träning... Kanske börja med att införskaffa hörselproppar, för mina öron gör så förbannat ont just nu, hans gälla skrik sätter igång min tinnitus, eller vad det nu är.

2 små spår och Yodas element.

Idag efter studiebesöket i en moské på st:eriksgatan så tog jag en sväng ut med hundarna. Lade ett litet kort spår åt Crux, som hon var alldeles virrig på och sprang förbi slutet och var mest upptrissad. Körde även en massa kontakt och koncentrationsövningar med Crux. Yoda gjorde jag lite positionsövningar med, samt stanna kvar och en del inkallningar. Sen fick de rusa i skogen och var rätt nöjda.

Eftersom Crux lilla spår på promenaden gick så fruktansvärt dåligt så gick jag ut igen och lade ett spår. Denna gång blev det lite längre, för att hon inte bara ska kunna rusa mot slutet.. Och det gick mycket mycket bättre! Hade i börjat trampat lite extra samt lagt någon korvbit där. I övrigt var det inget gott i spåret förutom slutet. Och hon var mycket lugnare och mer fokuserad på spåret nu är det förra. Visserligen gled hon bort från det och tyckte det var mycket mystiskt med en plastlåda i slutet(när hon sen kom på att det låg ost i den var den inte lika otäck). Hon kan hajja till på underliga saker, som plastburkar i spårslutet eller bläcksvampar på gräsmattan.. Intressant hund, man kan nog kalla henne lite spökig..

Iaf så sitter jag nu och funderar på varför det andra spåret gick så mycket. Och det är troligen så att i första spåret så var hon mycket uppstissad över att få komma ut i skogen, träna, och vara uppbunden för att jag skulle träna Yoda och lägga spår. Så hon var nog inte fokuserad nånstans på vad hon skulle göra. Det andra spåret lade jag i skogen bakom bostadsområdet, och sen gick vi dit bara jag och Crux, och var väldigt lugna och fokuserade, satte på selen och pekade så bar det av. I första spåret var alla inblandade mycket mer vimsiga..

Nu till en annan sak. Det är nämligen så att Yoda hittat en perfekt plats att hålla sig varm på! Detta är mellan kökssoffan och elementet i köket. Han klämmer sig in där och ligger och lutar sig mot elementet. Varmt och gott säger Yoda. Jag tänker bara: Han kommer få jättetunn päls. Fast, han fryser redan som det är, ibland även inomhus. Så det kan väl inte bli värre? Han är söt han, han upptäckte det stället för bara nån vecka sen och nu hittar jag honom där mycket ofta. Kör bort honom därifrån ibland, framförallt när han börjar nagga sig själv för att det blir för varmt att luta sig mot ett hett element.. Däremot har han inte fattat tycke för något annat element i huset, utan det är bara det i köket som gäller!

Träningsdag

Idag var jag ute med ett par nya träningsvänner: Sofie med Sally och Sandra med Bacardi. Vi träffades ute vid säby gård och traskade iväg en bit till lämplig skogsplätt. Först lade vi ett varsitt spår, jag lade bara till Crux. Under tiden spåren låg och mognade så tränades det lite olika grejer som vi behövde hjälp med. Jag visste inte direkt vad jag behövde hjälp med idag, är lite ofokuserad och ambivalent när det gäller träningsupplägg.. Så körde lite kontaktövningar med Crux som var mycket mer intresserad av att pussas med träningskamrater än att titta på matte och koncentrera sig.

Sen tog vi spåren, gick sådär med Crux, hon slog väldigt mycket fram och tillbaka. Hade lagt ett rätt kort spår, kanske 40 meter, med en vinkel. Det lustiga är att vinkeln tog hon hur bra som helst och var jättenoga i, men resten av spåret sprang hon kors och tvärs över det och visste nog inte riktigt vilken av alla lukter hon skulle följa. Har bara lite korv i spåret nu, för att markera vilket spår som är rätt. Jag vet inte riktigt om det stjälper mer än det hjälper. Vi får pröva utan nån dag tror jag minsann.

Efter spårandet så tränades det lite sökslag med Bacardi, med en teknik jag aldrig hört talas om förr. Sandra hade hört/läst om den nånstans på Canis tror jag.. Gick iaf ut på att det var en figge på varje sida av stigen, den ena stod passiv med ryggen mot och den andra på huk och såg lite rolig ut. Hunden ska springa mellan figgarna är poängen. Så när hunden fått gottit hos första figgen så ska figge 2 sätta sig ned på huk och figge 1 vända ryggen till och vara passiv. Hunden belönas när den springer till figge 2, av figge 2, som sen vänder ryggen till och är passiv, och då ska hunden springa till figge 1 igen som då sätter sig på huk. När hunden är hos andra figgen så flyttar första figgen sig lite längre ut och åt sidan så att avståndet ökar i sidled. Någon som förstod? Jag tyckte det iaf var ett intressant sätt att få hunden att lämna figgen när den blir passiv. Jag är inte så insatt själv i sökträning, när jag tränat förr med Tekla så har vi kört med det klassiska: synretning. Det här var intressant, man såg verkligen hur Bacardi tänkte till och fick en liten aha-upplevelse.

Yoda fick även han pröva på lite sök, men lite mer klassiskt inspirerat. En figge på varje sida om stigen, som "poppade" upp och sen gömde sig, och jag skicka honom. Blev 4 slag totalt. Sista slaget så hade figgen flyttat på sig från förra gömstället, där Yoda först letade. Så han blev lite ställd då, men sen fick han nys på Sofia och hittade henne och massa gottit! Sök är roligt säger Yoda, man får springa i skogen(roligt), äta mat(roligt) och träffa människor som ger en mat(extra roligt!). Kan det bli bättre liksom? *skratt* Lilla sprallemann verkar ha hittat sitt kall i livet.

Vår första bortfösning

Igår kväll var jag ute och gick en sväng med Jes och mina hundar. Trevligt trevligt! Hon är hemma en vecka från sitt London, så man får passa på att umgås lite! Men då råkande jag ut för min första lösspringande hund och kom i full fart mot oss. Det var en schäferhane av modell större om vi säger så. Jag blev lite panikslagen och vrålade och sparka iväg den rätt brutalt innan den hann fram till mina små, som var rätt upprörda... Sen upptäckte jag att hunden inte alls såg illa sinnad ut, utan såg mer glad och lekfull ut. Röt åt den igen och då lunka den tillbaka till husse som bad om ursäkt, och fråga om allt gått bra. Jadå svarade jag, talade om att en av mina var rätt osäker och ville inte riskera att hans schäfer svarade upp mot dem... Vet inte ens om han såg att jag dängde till den. Men jag har lite dåligt samvete över det. Sen så kunde det ju vart en mindre vänlig hund som satt sig i benet på mig. Men hellre att den sätter sig i mitt ben än i mina småttisar.. Jes såg bara chockad ut, allt gick rätt snabbt, och mina hundar hann bara skälla en två gånger och sen hade matte tjongat iväg stora hunden.. Så de var också lite förvirrade, typ "vafan, vart tog den vääääägen?!?!?" men vi traska bara vidare som att inget hade hänt. Jag har dock lite dåligt samvete för att jag kanske tog i lite mer än vad det krävdes i att skrämma bort den. Men hellre det kanske. Ush. Hoppas den inte blev rädd... Den såg mest förvånad ut, och lite besviken över att vi inte ville umgås med den.. Så hoppas det inte tog så illa vid sig, några fysiska skador är iaf uteslutet, om den inte var gjord av porslin eller så... Men det brukar de inte vara, det där var en rejäl bit. Om det samma hade hänt fast åt andra hållet, att mina hundar rusat fram till någon, skulle jag föredragit att de blev bortsparkade än att något annat hände. Man springer inte ifrån matte för att hälsa på andra hundar/människor...

Älgben och apport-film

Jag fick med mig två älgben från Säffle, vilket det ena jag sågat upp i lagom stora bitar, flått och lagt i påsar i frysen. Det var ett himla jobb kan jag säga. Sen har jag ju inte den rätta utrustningen heller, det jobbigaste var ju att jag inte fick något grepp om benet så jag kunde hålla stilla när jag sågade... Hundarna fick varsin "älgtå" igår att mumsa på. Mycket populärt kan jag rapportera!

Kylan håller i sig. Och pinnarna hoppar på tre ben pga den. Yoda fick idag ett par tossor på baktassarna, inget med skuttande och gnällande då inte. Skönt. På sin ena overall som jag fixat till nu så är benen rätt långa, då klarar han sig. Crux verkar inte frysa lika mycket, hon klarar sig bra med bara ett täcke så länge vi rör på oss.

Igår gjorde jag ett experiment, jag filmade när jag tränade Crux lite. Till att börja med så lär man sig en hel del bara över att se hur ens kroppsspråk är, hur man använder rösten osv. Och jag som tidigare tyckt att jag tajmat klicken rätt bra såg på filmen att de mest var någon form av villfarelse. Det är iofs svårt att se på filmen när hon gör rätt, för hon lägger ofta bara tänderna över apporten utan att hålla i den ordentligt, då får hon inget klick. Men det är så här långt jag kommit med henne, och vi sitter fast här, hon vill inte hålla kvar den i munnen utan greppar bara jättesnabbt. Yoda däremot kan nästan hålla fast den utan mitt stöd nu.

Kalla rumpor

Yoda frös arslet av sig igår. Bokstavligen. Han är rätt känslig i bakpartiet, framförallt mot kyla. Så igår när jag bara hade varma täcket så pallade han inte kylan riktigt när vi inte var i rörelse hela tiden... Och eftersom jag stannar så fort Crux drar i kopplet och inväntar kontakt innan vi går så blir det ju en del stopp. Samt att det är mycket man måste stanna och nosa på i skogen! Idag åkte både overall och täcke på båda hundarna, då var det inte lika kinkigt! Däremot börjar jag överväga att sätta tossor bak på Yoda, för han är riktigt känslig i sina baktassar... Han har fått köldkramp där rätt ofta senaste dagarna. Framförallt i samband med saltade vägar... Stackarn.

När vi klev av tåget från karlstad i sthlm häromdagen så verkade det som hans bakkärra låst sig. Han satte sig, såg miserabel ut och vägrade gå. Då hade vi suttit stilla i värmen i flera timmar och kom ut i kylan.. Jag vet inte vad det var, men han verkade öm i bakbenen. Han har ju krockat en del i skogen senaste månaden, och är lite öm bak i ryggen. Så en genomgång hos någon som är duktig på muskler, senor och sånt skulle nog inte sitta helt fel. Tips om någon bra?

Tillbaka i NöllÖtta-området

Nu är jag tillbaka i Kungsängen och Sthlm. Det är skönt på sätt och vis, men det var mycket skönt att komma iväg från allt som är vardag och umgås med goda vänner, som läser mig bättre än jag själv gör ibland. Och som man kan reflektera en massa med över saker, som tex hundträning.

Nyårsafton gick bra. Crux var mer upprörd över fulla högljudda värmlänningar och biljardkule-smällar än smällarna ute. Men hon lugna ned sig rätt snart, annars skulle nog JO(chillie) hoppat in och tuktat lilla polisen lite... Pinnarna fick en liten bit älgben att smaska på. Tror ni Crux ville ha? Nejnej, snobbfröken lukta på det och fnös, för att sen sitta och stirra på det. Dock kunde hon gnaga på det när Yoda gnagt bort senor och sånt och bara benpipan samt lite märg var kvar.. Hon är speciell. Viltkött luktar iofs speciellt, men Crux är snobb när det gäller annat också, som kycklingvingar som tar ungefär 2 timmar att snutta i sig.. Och på tal om fulla värmlänningar så tycker jag att värmländska låter mer som norska än som svenska. Rätt härligt, jag lärde mig en hel del nya ord, relaterade till alkohol, på nyårsafton.. *asg* Dessutom heter Micke inte Micke där, utan Nöllötta. Spännande.. ;)

Lite bilder har det blivit i dagarna, med Mickes kamera ;)

Chillie och Bosse.

Crux tycker väldigt mycket om att leka med rottweilerpojkar. De är hennes favoriter. Det här är Mickes rotta Atlaz som Crux lyckats flörta in sig hos.
Mera bus.

Aaaaahhh den äter upp miiiiig! -Atlaz. Och nu vet alla hur det kommer sig att Crux lyckas få ner sin tunga i halsen på en när hon pussas: den är jättelång!