Yoda är inte "problemhunden"

Efter vi packat Ln´s flyttlass tog jag en liten prommis runt skolan med Yoda. Han är hur lugn som helst när vi går själva, går fint, drar inte ett dugg och kopplar av. När jag går med båda så är det mer hets. Jag tror det beror mycket på Crux, som har bråttom och hela tiden måste korrigeras för att hon drar i kopplet. Då känner nog Yoda av den icke-avslappnade stämningen och stressar upp sig lite. Jag har hela tiden trott att det är Yoda som är stresskällan, men jag tror det är Crux, i och med att hon gör mig lite stressad. Separata promenader kommer ligga på schemat ett tag. De taggar ju varandra lite också. Jag hoppas jag är ett steg närmare att vara lite klokare och lyckas vara mer lugn och harmonisk med mina hundar.

Det är föresten orättvist att säga att Crux är problemet. Eftersom hon inte varit så lätt att träna på att gå bra i koppel har den träningen liksom blivit åsidosatt. Och det är ju jag som gör det. Och i och med att jag inte lägger ner så mycket tid som jag borde på att få henne lugn i kopplet så stressar hon upp mig. Eller jag stressar upp mig själv. Kontentan är iaf att det inte är hennes fel, utan mitt. Det är ju jag som inte fått henne att förstå vitsen med att gå fint, man kommer ju fram ändå... Och hon är en hund som tar hela armen om man ger henne lillfingret.. Nu ska Crux pryglas! ;)

Båda mina är mycket signalkänsliga och reagerar direkt om jag ändrar sinnesstämning det minsta lilla. Ingen av dem är heller någon sk problemhund egentligen. Det är matte som är problemet! Kanske ska ringa till psyk och säga: "Hej, jag måste lära mig att utstråla lugn och vara lugn som en filbunke för att bli en bättre hundägare. Kan ni skriva ut lite lugnande åt mig så länge och sätta upp mig i kö för att få terapi med avslappningsövningar ihop med mina hundar?" Jag vet inte riktigt om landstinget fiansierar sån vård.. *s*

Stora utställningsdagen!

Idag begav vi oss hyffsat tidigt på morgonen till Sollentuna för att ställa ut lilla Crux. Väl där inser att jag inte har något uställningskoppel, så det är bara att köpa! Fanns mängder att välja på. Hittade iaf ett (eller fler då, men köpte bara ett) som jag tyckte passa. Sen var det lite väntan innan vi skulle in i ringen. Var massa andra trevliga dvärgpinscherägare där var av en del jag träffade tidigare på lite dvärgpinscherträffar, var väldigt trevlig stämning. :)

Till resultatet då: Crux blev BIM (Bäst i motsatt kön). BIR blev Linas Fenriz. Grattis! Crux var jätteduktig, verkligen över förväntan, och uppförde sig väldigt väl. Vi har väl inte tränat typ alls, så med tanke på det så gick det väldigt bra. Att sen domaren råkade gilla henne och att det inte var så många hundar, dvs liten konkurrans, var nog positivt för henne. Jag är jättestolt!

Här är kritiken hon fick: Medelstor, feminimt huvud, mörka ögon. Korrekt bett, bra öron, bra överlinje, bra kropp för åldern. Något knapp skuldervinkel. Utmärkta vinklar bak. Fria rörelser"

Jag tycker personligen att det är lite lustigt att det står korrekt bett när domaren kommenterade att det saknades tänder. Visserligen är bettet i sig korrekt, om man ignorerar att hon saknar en halv tand.. Vet inte hur de bedömer sånt. Nedslaget hon fick på tanden var iaf muntligt. Jag vet om den bristen hos min hund, och har ingen ambition att dölja det. Men det var tydligen inte så viktigt just idag. Fast, ska inte klaga heller!

Efter utställning ringde Luss och tala om att de där stövlarna hon var så säker på att jag hämtat hos henne tidigare var kvar. Jag hade rätt! *s* Så åkte dit och hämtade dem, snacka lite gojja och fick dessutom med mig kompostgaller och en tv-bänk.. Hon sa det magiska orden: "Du kan ha låder i den, som du kan lägga saker i och sortera, det blir jättefint!". Vaddå hon känner mig? *asg* Sånt kan jag inte stå emot. Att den dessutom matchar min byrå gör ju inte saker sämre. Så nu står det en tv-bänk i farmors bil. Ska ställa den i förrådet imorrn. Bara för att jag har ett stort förråd så kan jag samla på mig en jävla massa mer grejer! Tjoho!

En vanlig dag..

Idag har en tjej som kunde tänka sig att passa mina hundar varit här och snackat lite med mig, samt träffat djuren. Hundarna och hon verkade trivas med varandra, hon gillade dem! Såklart, vem trivs inte med mina underbara hundar? ;) *självgod* Crux låg i hennes knä större delen av tiden och blev gosad. Jag känner mig dock lite tveksam, dels för att vi inte riktigt har samma syn på hundar, och dels för att hon har en hund hemma som inte verkade som att den skulle gå ihop med mina. Den gick inte ihop med andra hundar alls. Så jag är lite tveksam, vi får se, jag ska träffa fler.

Annars har det inte gjorts mycket mer än att plugga idag. Vi har bara promenerat, inga speciella aktiviteter. Imorrn ska jag åka till Sollentuna Rackethall för att ställa ut Crux. Jag är inte nervös. ÄNNU.

Spårträning med Luss och Chillie

I eftermiddags blev det spårning. Luss lade ett varsitt ipo-spår till mina hundar, och jag lade ett riktigt spår med apporter till Nasse. Både Yoda och Crux var jätteduktiga, detta var första gången de gick någon annans spår och de klarade detta galant! Eller, så bra som de brukar klara mina spår ;) Crux jobbar riktigt bra med näsan! *nöjd* Hon kan nog utvecklas i en riktning där vi kan göra appellen om vi vill det, det vore lite tufft.

Chillie tog sitt spår bra, lite problem med att hitta första apporten efter att hon hade markerat den. Men sen var hon supernoga, tog alla pinnar och löste alla svårigheter bra. Området där jag lade hennes spår rör det sig rätt mycket folk i, så var en del sidospår och störningar. Var länge sen jag såg dem spåra och jag tycker de utvecklats jättemycket som ekipage, mycket lugnare och samspelta. Härligt att se :) Men de är ju ett elitekipage nu, såklart de har utvecklats ;)

Luss flyttar till Säffle i helgen, det är lite tråkigt tycker jag. Hon ska ju tillbaka till Stockholm snart igen, men det är ändå lite tråkigt att hon flyttar så långt bort ett tag nu. Kommer nog sakna henne lite, tror jag minsann. Och nassemasken!

Crux är en mycket speciellt hund.

I lördags när jag var hemma hos en vän på middag så inträffade en liten incident som innehöll Crux, Toto(vännens katt) och en säng. Crux älskar katter, på ett snällt sätt. Hon gillar att pussa på dem, gosa med dem och leka med dem om de vill. Hon älska den här katten också, som dock såg rätt skeptisk ut till hennes kärleksförklaringar. Senare på kvällen så satt värdinnan och gosa med katten i sängen, då hoppade Crux upp och KISSADE på katten.

Skrev tidigare i ett inlägg här att mina hundar är så väluppfostrade och uppför sig väl hos främmande. Jag antar att jag får ta tillbaka det. Det ingick dock inte i min begreppsvärld att min hund skulle sätta sig på en katt och kissa på den. Har någon annan någonsin hört om något liknande?

Efter att ha pratat med lite folk har jag fått två eventuella orsaksförklaringar: Dominans eller överslagshandling. Jag tror med på överslagshandling. Hon kan bli väldigt till sig och om sig med katter, jucka på dem och sånt. Vilket väl inte heller är speciellt normalt. Hon var ensam valp i kullen och lekte rätt mycket med uppfödarens kattunge som liten bebis. Så hon är rätt präglad på katter.. Hon hade ju andra hundar där också, men kattungen var tydligen roligare. Så när vi möter katter kryper hon nästan ur skinnet av glädje och fjäskar för dem...

Ska jag börja leta igenom alla flyttlådor efter hennes skruvar som tydligen hon har tappat allihopa??

Kom och hämta din kniv.

Jag sitter och lyssnar igenom Navid Modiri och Gudarnas nya skiva. Me like. Lyssna och njut! Allt är bara genialiskt, vackert och estetiskt. Bild från en spelning nångång 2006 i stockholm.

Cruxs tass är trasig.

Igår när vi var ute på kvällprommisen runt skolan så rusa mina hundar runt och in i skogen och tillbaka, som de brukar. När de var inne i skogen hörde jag ett tjut! Crux kom tillbaka snabbt när jag ropa på henne och jag lyfte upp henne för att koppla. Hon stödde på alla ben så tänkte nog att det inte var hon. Yoda kom tillbaka och även han stödde på alla ben och var mest glad. Konstigt tänkte jag, vad var det då som lät? Tänkte om de skrämt någon stackars annan hund när de var inne i skogen. Stod där ett tag och lyssnade men hörde inget. Så traskade hemmåt. Väl hemma upptäcker jag en massa BLOD på mina byxor. Då börjar jag kolla igenom hundarnas tassar. Det visar sig ett Crux har ett rakt fint snitt på ena trampdynan bak. Det är bara att tvätta, tejpa ihop såret och plåstra om lite. Hon var faktiskt jättesnäll. Tänkte skryta om det nu, men efter promenaden så var allt blött och skitigt trots flera lager plast. Så var bara att dra bort allt. Då var hon inte snäll kan jag säga! Skrek som en stucken gris, sprattlade och var allmänt jobbig... Nu ligger hon och sover, utan bandage. Det är inte speciellt djupt och det har dragit ihop sig bra sen igår. Ska sätta tejp igen när det torkat.

Innan prommisen, med en massa plast runt tassen! Skitdålig bild. Men man ser hur fundersam hon är över varför hennes tass är plastig.. Kan rapportera att hon sprang på som vanligt på promenaden, rusade hejvilt utan någon hälta alls..

Man borde inte avla på allergiska människor..

Jag förstår faktiskt inte hur man resonerar som människa när man har en svår allergi och själv skaffar barn. De flesta med allergi har antagligen upplevt många restriktioner i sitt liv som inte direkt varit positiva. Får inte äta ditten och datten, kan inte njuta av våren pga pollen i luften, barn som inte kan ha djur eller ens klappa dem eftersom de får andnöd då. Som vuxen som måste man väl komma ihåg att detta inte var speciellt roligt för en som liten. Och att man då som vuxen själv skaffar barn, som man riskerar att sätta i samma situation, med ett isolerat liv, allergier som får dem både att må fysiskt och psykiskt dåligt? Kan någon förklara för mig hur dessa resonerar? Som jag uppfattat det är valet att skaffa barn oftast av egoistiska självförverkligande skäl. Det är något man vill göra, för att liksom fullborda sin "plikt" som människa. Reflekterar man någonsin över sin lämplighet att skaffa barn, mer än att man har de ekonomiska och sociala förutsättningarna? Det finns många ärftliga sjukdomar och defekter som faktiskt påverkar en människas livskvalitet negativt. Nu talar jag inte om utvecklingsstörningar och neuropsykriatriska sjukdomar, utan främst om olika slags allergier. Det andra är en helt annan historia som jag inte vill diskutera här, just nu.

Jag har visserligen inte barn, så jag kan inte uttala mig så mycket om föräldraskap. Men jag vet däremot att de som har barn med allvarliga allergier går runt med en ständig oro. Framförallt när det gäller födoämnesallergier som kan vara livshotande, som nötallergi. Att ständigt oroas över att ens barn råkar få i sig något med spår av nötter i sig måste tära på en. Som förälder har jag förstått att man har en oro inför att ens barn ska råka illa ut, en del oroar sig ständigt, det finns massor med farliga saker utanför dörren. Bilvägar, skumma människor som rövar bort och mördar/våldtar barn, huggormar, äldre ungdomar som slåss, barnen kan ramla ner när de klättrar i träd, ramla av cykeln osv.. En del föräldrar jag känner går runt med en ständig klump i magen över detta. Föräldraskap verkar vara svårt nog i sig, varför lägga till en massa punkter på listan över vad man kan oroa sig över? För just de barn som reagerar starkt på nötter kan göra det med livet som insats. Varför vill man som människa riskera att ens tänkta barn får lida av allvarliga allergier som begränsar deras liv? Jag känner flera allergiker, bland annat så var en kusin till mig dödligt allergisk mot jordnötter som yngre. Han kunde alltså inte vistas i samma rum som en skål jordnötter utan att halsen svullnade upp. Hade någon rört jordnötter med fingrarna och sen tog på andra livsmedel kunde han inte äta dem. Så när det var disco på skolan, kalas hos andra barn osv så kunde han inte gå eftersom risken att det fanns jordnötter i lokalen var för hög.

Ja, jag som hundägare är rätt bitter över att jag förväntas slänga bort mina hundar till diverse hundpassare när det kommer över allergiska människor. Jo tjena. Jag bor här, och det gör mina hundar också. Och när jag får en inbjudan att komma till någon, och hundarna där är välkomna av värden, så blir jag jätteglad, för det är inte speciellt vanligt faktiskt. Frågan om de får följa med möts oftast av skepcis. Nu har jag två hyffsat väluppfostrade hundar som för det mesta ligger lugnt och stilla när de är hemma hos andra, springer varken runt och skäller eller förstör grejer. De vet dock inte folk, och de orkar heller inte bemöda sig att ta reda på detta.

lite hundträning

Igår lade jag ett varsitt spår till jyckarna på kanske 5-10 meter. Tätt med godis för att de faktiskt ska fatta. Dock fattade de dock inte förns vid slutet, och då spårade mina fortsatta spår! Så ska ändra strategi. Kanske en liten ipo-ruta på typ 30x30 cm i början då de får upp intresset för marken och sen typ en meter mellan godisarna? Jag ska pröva det iaf.

Igår fick jag senaste numret av Canis dessutom. Mycket intressanta artiklar som vanligt, återkommer säkert till det. Det är verkligen den bästa hundtidningen som finns! Förutsatt att man är intresserad av hundträning då. Även om man inte tävlar så finns det mycket intressanta perspektiv och vinklar som man även kan ha nytta av i vardagslydnaden.

Om ca en månad så börjar kursen jag anmält mig och Yoda till i rallylydnad. Ska bli spännande.

En dag i svampskogen.

Idag åkte jag och föräldrarna ut i skogen mot lejondal för att jaga små och stora svampar! Bra väder, kaffe i termosen samt en stor korg som vi fyllde. Helt perfekt! Hittade rätt mycket svamp, iaf så att vi fyllde korgen. Iaf jag är nöjd, mor min skulle nog velat ha fler trattisar.. *s* Hundarna njöt av få springa lösa i urskogen.. Nu sover de som små barn kan jag säga.
Fjällig taggskivling. Eller nått? Iaf var den för gammal för att vara till någon nytta i köket.



Ett konstigt djur jag hittade... *flin* Yoda rusar mot mig på inkallning..



Vi hitta ett rådjur....


Så här går det till när familjen Eklöf gör något, framförallt makarna Eklöf: Det ska vara en karta, är man i skogen så måste det vara med en karta! Detta är dock en usel karta, inga detaljer. Högupplösta orienteringskartor ska det vara! Vi lyckades dock, bra som vi är, orientera oss ändå ;)



Crux var icke nöjd med att vara uppbunden en meter från mig. Satt mest och ömkande sig. Visserligen tyst. Men visade tydligt hur hon led... Notera att det ligger en handduk i bakgrunden så de skulle slippa ligga i blöt kall mossa.. Men nej.. Det ville inte Crux. Yoda däremot låg snällt där, även om han menande tittade på mig konstant... *s*

I love your blog!

Jag har fått en liten utmärkelse! *glad* Fick den av Dvärghundspossen med sin blogg Hundar som har roligt!

Så nu ska jag utse 7 bloggar som jag tycker om och meddela dem om detta. Skojsigt! Dessa ska sen i sin tur lägga ut bilden i sin blogg, länka till mig, och skicka vidare den till ytterligare sju bloggar. Jag läser ens inte sju bloggar regelbundet... Så får komma på lite :)

Nr 1. Terror & Ture: http://www.pinneliv.se/blog.html
Nr 2. Pixiblogg: http://pixiblogg.dpdelights.se/
Nr 3. Pinnepojkar: http://www.pinnepojkar.blogspot.com/
Nr 4. Livet med dobermann: http://my.opera.com/Galjar/blog
Nr 5. Snajsarns dagbok på vovve.net (jag vet inte om jag får utse sådana bloggar, men gör det ändå!)
Nr 6. Skrik om du brinner: http://navid.blogg.se/
Nr 7: Tass & Tyg: http://tassotyg.blogg.se/

idag har jag kommit till insikt...

Okej, att jag kommit till insikt är väl att överdriva. Men jag har insett att religionsvetenskap inte är något jag vill satsa på vidare eller utbilda mig mer inom. Det är iaf ett steg på vägen att jag kommit fram till det, om ändå ett litet sådant. Även statsvetenskap har jag strykit från listan. 

Däremot har jag tagit mig en funderare över att söka till någon av dessa utbildningar:

-biomedicinsk analytiker(program 180 hp)

-biologi för naturvetare(program 180 hp)

-cell- och molekylärbiologi + etologi 1 (två kurser på 15 hp vardera)

-byggnadsingenjör (yrkesutbildning nackademien)

Och säkert en massa annat också. Jag vet liksom inte vad jag vill blir. Så tänkte om jag kanske ska läsa de där två fristående kurserna inom biologi och etologi. Blir jag klokare då? Känns iaf bättre än att börja på ett program.. Eller nått.

Nu till mitt dilemma: Pappa säger att naturvetenskapliga inte är lika softa som humaniora. På religionsvetenskapen så har vi i snitt 6 timmar i veckan i skolan. Resten egna studier, läsa och skriva en massa. Det är perfekt när man har hund. Inte borta mer än 5 timmar 3 dagar i veckan. Det är najs. Däremot så snokade jag nu lite på schemat för diverse "tyngre" kurser, dvs naturvetenskapliga. De hade mycket mer schemalagd tid om vi säger så... Kanske i snitt 2 heldagar i veckan, vilket iofs inte är så hemskt mycket ändå. Men det innebär en merkostnad för mig = HUNDVAKT! Och då kommer tanken upp i mitt huvud: Ska jag välja en utbildning där mitt schema passar med mitt hundägarskap? Vilken utbildning jag än väljer så kommer jag behöva ha hundvakt iaf en dag per vecka, det är rätt basic. Och hur jag än gör så är det ekonomiskt kämpigt att vara student. Liksom: 7400:- i månaden är under existensminimun, vad mer finns att säga om det? Jag fick dock ett skräckscenario i huvudet där jag fick lov att lägga 2000:- i månaden på hundvakt. Ohja, jag överdriver enormt. Det är vad det skulle kosta heltid ungefär. Inte 2-3 dagar i veckan. Men iaf, jag har några gratisvakter, och resten får man väl betala någon för helt enkelt. När man jobbar är det en annan sak, för då får man pengar, bra mkt mer än 7400, som man kan försörja sig med! Då har man råd med hundvakt. 

Visserligen kommer det bli kämpigt ekonomiskt hur jag än gör, det är liksom grejen med att plugga: att vara fattig några år för att sen förhoppningsvis få lite mer cash i plånboken än innan man började studera... Tror jag iaf?