Det är en diskussion på ett av forumen jag hänger på om feminism. Om man är feminist och vad man ser som feminism. En hel del spännande svar. Några, både män och kvinnor, tyckte att feminism var dumt och larvigt, att en som kvinna faktiskt var underställd. (Det går inte att använda ordet "man" i bemärkelsen "man borde" och inte syftning på könet i denna mening. Kanske ska börja använda ordet "en" istället för "man", känns mer neutralt faktiskt.)
De flesta svara dock att de var för människans lika värda, oavsett kön, sexuell läggning, hudfärg osv. En del kallar sig dock hellre saker, som humanist och existentialist eftersom feminist klingar fel och förknippas med extremism och vissa personer. Själv kan jag tycka att ordet förutsätter att kvinnan är i underläge, eftersom det är kvinnans rättigheter man främst kämpar för, för att de behöver kämpas för. Så skulle nog kalla mig för humanist hellre, om jag då inte blev förknippad med samfundet humanisterna. Klurigt det där. Vad en än kallar sig så finns det någon eller några som kallar sig samma sak, och tycker saker en inte håller med om. Det händer ju alla, oavsett politisk åskådning.. Jösses, det finns ju meningsskiljaktigheter i alla läger, alltid någon som inte håller med en själv.
Tycka vad man vill om militanta feminister, men jag anser mig vara feminist eftersom jag anser att män och kvinnor är lika mycket värda, att ens människovärde inte beror på vilket kön en har. (Ser paradoxen med att skriva "vilket kön man har" här? Blir syftningsfel eftersom "man" är benämning på manlig könstillhörighet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar