Knasig åklagare.

Jag var rätt irriterad först när jag fick kallelse att vittna. När jag idag ringde åklagaren för att höra VAD jag skulle vittna om så blev jag faktiskt lite mer irriterad. Hon kunde inte heller svara på huruvida detta var relevant för åtalet.. Eller om det ens var relevant, hon verkade inte tycka det, utan var mer irriterad över att jag undrade om vad jag skulle vittna om. Tja, att jag är osäker på varför jag är kallad som vittne är väl en liten hint om att mitt vittnesmål inte är så jäkla värdefullt, eller? Var en rätt otrevlig ton i telefon iaf, även om mitt vittnesmål inte var relevant så skulle jag minsann dyka upp! Hah.... Vad säga? Jaja. Det är väl bara att åka? De står för resan, kan ju tyckas vara lite slöseri med skattemedel att jag ska åka till Uppsala för att lämna ett vittnesmål som tar max 5 minuter. Och som inte är speciellt relevant enligt mig. De rycker efter halmstrån, och jag är väl ett av de få vittnena. Jag har ju inte begått något som är straffbart, så har väl egentligen inget att oroa mig över förutom psykiskt labila människor, eller nått. Komiskt att jag befann mig i en helt annan stad bara. Men, jag får väl passa på att göra något trevligt när jag ändå är där? Äh, jag får väl med mig Luss, som tyckte detta var väldigt intressant ur studiesyfte.. Någon har väl bestridit mitt vittnesmål och det är väl därför jag måste åka dit, det kan man väl iaf konstatera.

Kan bli en intressant resa det här.

(kanske underligt att jag skriver detta i min blogg, öppet, men känner man mig inte väldigt väl så har man ingen aning om vilka människor som är inblandade, och jag tvivlar på att de läser min blogg för den delen, och om de gjorde det hade de nog redan påpekat olämpligheten i att jag skriver om detta... )