AlieNation och tolerans

En av de saker jag älskar med att läsa på högskolan är att när jag öppnar en ny bok tvingas omvärdera min syn på en sak. En del intryck etsar sig fast hårt, en del minnesbilder finns kvar länge. Nu läser vi en bok som heter "AlieNation is my Nation - hiphop och unga mäns utanförskap i det nya Sverige" av Ove Sernhede. Idag kommer Sernhede även att hålla i vår föreläsning om boken.

Jag kommer antagligen prangla på den boken på alla jag känner när jag läst klart den. Den är grymt bra, och har gett mig väldigt många nya perspektiv. Och jag anser ändå inte att jag har så hemskt mycket fördomar, men nu har jag iaf en lite ökad förståelse för vissa fenomen.

Den första Aha-upplevelsen jag fick när jag började på Södertörn var när vi besökte en präst i Svenska Kyrkan, där ruckades min världsbild helt och hållet. Och det var positivt. Att studera är väl en identitetsprocess, det handlar inte om att bara lära sig saker om annat, utan man lär sig en hel del om sig själv. Att läsa religionsvetenskap i ett år var rätt omtumlande på sätt och vis, det har inte lett till några slutledningar, men absolut till en större förståelse och respekt. Jag har "tagit itu" med mitt religionsförakt. Däremot har jag fått svårare att förstå och tolerera att människor fördömer andra endast på grund av deras livsåskådning... Jag vill vara nån sån där som talar om att alla människor är lika värda och ifrågasätta vem man själv är att döma vad som är "rätt" och "fel". Det funkar inte alltid, väldigt sällan faktiskt. Underligt att toleransen ökar åt ett håll och minskar åt ett annat.. Tolerans är väldigt intressant, och med risk för att låta klyschig: väldigt viktigt!