Jag har ju läst ett år på högskola tidigare, och därav varit på en del seminarium. Det är en undervisnings- och eximinationsform jag tycker om väldigt mycket, jag älskar att diskutera så det passar mig bra! Har aldrig sett någon prestige i att vara bättre eller att ha mer rätt än andra på dessa seminarier. Men när jag nu pratar med mina kurskamrater på Europaprogrammet så hör och ser jag starka tendenser till att seminarium handlar om att ha rätt, "krossa" motståndarna och hitta fel i deras resonemang. Inte på ett konstruktivt sätt då, utan mer på ett enligt mig tråkigt vis.
Imorrn sker detta första riktiga seminarie för terminen och ska bli intressant att se hur det utvecklas. Jag ser inte seminarier som en kamp man ska vinna, förutom över sig själv, att uttrycka och tala inför en grupp och inte vara rädd att stå upp för sina åsikter, och att kunna ta till sig av frågeställningar och problematisering av ens argument. Det handlar för mig om personlig utveckling och lära mig saker och ting, inte att krossa någon eller vara bättre än någon. Trots att jag är en tävlingsmänniska så ser jag inte studierna som en tävling där mina kurskamrater är konkurrenter, utan om tävlingen sker så är den med mig själv som konkurrent och det är JAG som tävlar mot MIG.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar