Alla dör så mycket hela jävla tiden.

Senaste månaderna känns som de är fulla med död. Farfar dog. Vänner och bekantas djur dör. Jag tog hand om en undulat jag hittade ute på parkeringen igår, den hittade jag död idag. Jag har bara tagit hand om den i 12 timmar, ändå sitter jag och storgråter över att jag inte kunde göra mer för den, det skrämmer mig att livet är så skört ibland, att det så lätt bara försvinner. Det är mycket skrämmande.