tisdag 10 november 2009

dagen i tingsrätten

Idag bar det av till Uppsala Tingsrätt för att vittna. Mitt vittnesmål tog kanske högst 30 sekunder, men förhandlingarna började 9 och slutade runt 15, och jag vittnade först klockan 14 tror jag. Så det var en lång med mycket anspänning. Var skönt att T tagit ledigt för att följa med mig dit, helt underbart stöd trots att jag var både sur, stressad och grinig ibland. Vi gick och shoppade lite och åt god buffé som tingsrätten stod för, så vi hade det rätt trevligt ändå tycker jag! Yoda fick vara hos snälla Sandra och sova hela dagen. För det är i princip vad han gjort, legat under en filt och sovit. Och busat lite med Bacardi.

Några ansikten var roliga att se, några inte lika roliga. Tex R som bland det första han gjorde var att försöka mäta sig med min pojkvän och se vem som var längst och tala om att han lätt kunde ta Tomas i slagsmål. Jo tjena. Och hur mycket röka + alkohol han behövde varje dag för att inte få abstinens. Killen fyllde 18 för några dagar sen, och är stolt över att sitta i skiten tydligen. Nog för att R gjort en del bra saker för M, men han påminde mig om vilket jälva elände det var att bo i Enköping, och hur jäkla glad jag är för att jag tog mig därifrån och ifrån de där människorna. Vissa är djupare i sin egen dynga nu än tidigare, och jag tror inte alla kan ta sig ur det utan att de istället gräver sig sin egen grav...

Roligt att se var att M(som var målsägande) verkar må mycket bättre och saker ordnat upp sig. Det var härligt att se att det börjar ske saker i hennes fördel, lugna ned sig så hon kan få en stadig tillvaro efter all kaos. Värmde att vara så välkomnad av hennes familj trots att vi inte setts på över ett år.

Blev ingen dom idag. Men lutar åt skyddstillsyn eller samhällstjänst för den åtalade. Jag tror det senare är bättre, för han behöver göra något. Verkar vara så att den åtalade förstått att han behöver hjälp, och redan nu har det skett förändringar i hans liv. Jag tror att det kan bli en bra människa av honom nån dag, men det tar nog ett tag. Men det finns hopp! Jag är glad över att jag har det här bakom mig nu.

Inga kommentarer: