"huvudvärksbloggen"

Pratade nyss med min mor, och hon berätta om att min morbror med fru hälsat på dem på landet och vad de gjort och så vidare. Detta visste jag dock redan, för min morbror hade nämligen regelbundet uppdaterat sin status på facebook från sin iphone under vistelsen där! Teknikens under.. Och hon tyckte jag uppdatera denna blogg för sällan, och referera till den som huvudvärksbloggen? Tokigt. Jag har fortfarande huvudvärk så fort jag tänker på saker som jag kan tänkas bli stressad över, och eftersom jag är rätt lättstressad så har jag rätt mycket huvudvärk. Fast det är faktiskt bättre än senast.

Annat som har hänt är att jag har en grön soffa ståendes mitt i lägenheten som väntar på en ny ägare. Vill ingen ha den så slänger jag den snart i soprummet. *muttrar* Ska dra i några trådar och se ifall det löser sig. Nån känner säkert nån som vill ha den, i värsta fall får jag skänka bort den, den är inte värd speciellt mkt och jag tror faktiskt att jag fått den gratis när jag tänker efter.

Huvudvärk.

Senaste veckan, minst, så jag haft en halvt konstant huvudvärk. Prövat att växla mellan linser och glasögon, ingen skillnad, prövat en hel del annat. Dricker jag abnorma mängder kaffe och äter sött så går det över för tillfället, men det är ju ingen lösning. Jaja, det är säkert inget dödligt, antagligen bara min hjärna som håller på att implodera av allt plugg och hundträning. Både plugget och hundträningen går bra, så varför klaga på lite huvudvärk?

Fattar allvarligt inte hur andra studenter hinner jobba ovanpå studierna. De kanske inte lägger en massa tid på hundträning. Men ändå. Man _ska_ plugga 8 h 5 dagar i veckan, sen umgås med vänner, hinna hänga på facebook, äta och laga mat, umgås med pojkvän, träna hund, göra vardagliga saker med hund som promenader, vila och slappa lite mellan sakerna också så man inte bränner ut sig totalt.. Att ovanpå detta jobba kanske två dagar i veckan? Nepp! Eller ännu mindre festa 2 dagar i veckan.. Förra helgen blev det vara social med lite alkoholintag både fredag och lördag. Min morgondag ser ungefär ut så här: vid tio ska jag bara på Botkyrka Bk för att träna hund med några kompisar. Sen hem och äta och fixa. Sen åka till stan för att socialisera med kurskamrater i en park med lite tilltugg, sen direkt till Väsby för att sova hos T. På lördag fyller en kompis till honom år, så då ska vi dit.. Busy busy!

Olika sätt att plugga på..

Var känns enklast att tillgodogöra sig information, Sveriges Riksdags sida för EU-upplysning eller en bok i tyngd tegelsten med den klämkäcka titeln "The government and politics of the european union"?

Well, ni kan nog gissa. Bra att fatta grundkonceptet på lättförstådd sida, så ökar chansen att jag förstår boken faktiskt, och kan få ut något mer än virrvarr i hjärnan av den.. :D

Alla dör så mycket hela jävla tiden.

Senaste månaderna känns som de är fulla med död. Farfar dog. Vänner och bekantas djur dör. Jag tog hand om en undulat jag hittade ute på parkeringen igår, den hittade jag död idag. Jag har bara tagit hand om den i 12 timmar, ändå sitter jag och storgråter över att jag inte kunde göra mer för den, det skrämmer mig att livet är så skört ibland, att det så lätt bara försvinner. Det är mycket skrämmande.

Middag hos päronen

I lördags var jag, Tomas och Yoda och åt middag hos mina föräldrar ute i Kungsängen. Var riktigt mysigt och trevligt, som alltid, och jag passade på att kapa pappas kamera och ta en del bilder! Åt gott, drack riktigt gott rödvin, åt god ost och hade det bara underbart. Man uppskattar att bli bjuden på middag bra mycket mer när man har eget hushåll kan jag säga. Framförallt på sån mat som inte ingår i ens studentbudget.. Man får gratis käk, samt slipper både laga det och diska, och förtär det i gott sällskap. Kan det bli bättre? Hundbilderna publiceras på hundbloggen för intresserade! ;)

Tomas sa på hemvägen att jag var jättelik min mamma, både i sättet och utseendet. Utseendet kan jag väl hålla med om, men sättet är en känsligare fråga. :P Min moster, och rätt många andra, säger samma sak. De har nog ingen poäng med det, utan har antagligen fel! ;)

Plikter man har som storasyster.

Som storasyster så har man vissa ansvarstaganden att ta på sig, bland annat att inte flippa ur när ens småsystrar börja fråga en om olika preventivmedel eller titta på en med stora ögon och fråga ifall man kan köpa ut några flaskor cider åt dem till helgen. Nu har mina båda systrar kommit över dessa två faser, båda är över 20 numera. Vilket får mig att känna mig rätt gammal, för om de är så gamla måste ju jag vara äldre...

Dagens intressanta sak jag gjorde i form av storasyster var att visa Åsa hur man manglar lakan och kökshanddukar. Hon var här på lunch och jag hade tvättid, gick superbra att kombinera! Hon tyckte det var grymt intressant att se hur man manglade, så hon fick en liten lektion i det. Det roliga är att vår mamma INTE manglar, och tycker jag är underlig som gör det, så därför får väl jag lära mina systrar att mangla på egen hand då ;) När jag stod där och vek mina örongott och diskhanddukar kände jag mig plötsligt lite märklig? Är inte van att någon tittar på när jag står och pillar med sånt, och jag kan säkert framstå som extremt knäpp med hur saker ska vara vikta i skåpen.. Iofs är Åsa uppväxt tillsammans med mig, och har överseende/är härdad med mina underligheter och nycker. ;)

Prestige på seminarium?

Jag har ju läst ett år på högskola tidigare, och därav varit på en del seminarium. Det är en undervisnings- och eximinationsform jag tycker om väldigt mycket, jag älskar att diskutera så det passar mig bra! Har aldrig sett någon prestige i att vara bättre eller att ha mer rätt än andra på dessa seminarier. Men när jag nu pratar med mina kurskamrater på Europaprogrammet så hör och ser jag starka tendenser till att seminarium handlar om att ha rätt, "krossa" motståndarna och hitta fel i deras resonemang. Inte på ett konstruktivt sätt då, utan mer på ett enligt mig tråkigt vis.

Imorrn sker detta första riktiga seminarie för terminen och ska bli intressant att se hur det utvecklas. Jag ser inte seminarier som en kamp man ska vinna, förutom över sig själv, att uttrycka och tala inför en grupp och inte vara rädd att stå upp för sina åsikter, och att kunna ta till sig av frågeställningar och problematisering av ens argument. Det handlar för mig om personlig utveckling och lära mig saker och ting, inte att krossa någon eller vara bättre än någon. Trots att jag är en tävlingsmänniska så ser jag inte studierna som en tävling där mina kurskamrater är konkurrenter, utan om tävlingen sker så är den med mig själv som konkurrent och det är JAG som tävlar mot MIG.