Alla människor behandlar chock och sorg olika. Jag är en sådan som gillar att skriva av mig mina känslor, därför gör jag det här på bloggen. Jag tycker inte något är rätt eller fel, tar man stöd av sin blogg när något hänt så får man göra det, andra kanske gör på andra sätt, men så här gör jag nu. Jag vet inte hur man bearbetar sorg. Man kan läsa om att det finns stadier, hur man tar sig igenom kriser osv. Kriser har jag haft, men inte sorg av att någon dött. Just nu känns det bara overkligt och tomt inuti.
Ringde upp pappa av misstag, och fick då veta att Roland, min plastfarfar, avled på sjukhus inatt. Han har varit dålig länge så det var bara en tidsfråga, men chocken blir inte mindre av det. Det värsta är att jag tänker på min lilla farmor. När vi var i Arboga i veckan jag och Tomas hade jag tänkt att vi skulle hälsa på dem, men kände inte att jag hade tid eller ork, så vi avstod. Det kommer jag gräma mig för ett bra tag kan jag säga, att jag inte tog mig den tiden..
Varför jag måste poängtera att han inte är min riktiga farfar vet jag inte, jag har aldrig haft min biologiska farfar, eftersom han dog innan jag föddes. Så Roland är den enda farfar jag haft. Även om jag alltid tyckt han varit underlig så är han ändå min enda farfar. Eller var.
Vila i frid, må Gud vare med dig Roland.
2 kommentarer:
Ibland känns det lättare att lätta sitt hjärta i ord än i verbal kommunikation, att skriva av sig känns ibland helt rätt (känner också så ibland eller ofta, ordet får det tråkiga att lätta på något sätt).
Gräm dig inte för det du inte gjorde, någonstans finns en mening med det med även om det inte känns så nu.
Nosgnugg från oss!
Jag är också den typen som skriver av sig.
Sorg har jag råkat ut för alldeles för mycket i livet. Tyvä-rr kan jag inte säga att den blir lättare med åren, men man vänjer sig. Tiden läker tyvärr inte alla sår.
Skicka en kommentar