Underliga tvångstankar.

Idag kom jag hem en dag tidigare än beräknat, vädret var inge vidare på landet så åkte hem istället. Vet inte hur lång tid det tog att åka från Arboga till Enköping, men det kändes som en evighet. Dessutom drabbas jag alltid av underliga tvångstankar när jag kör bil längre sträckor, man tänker en del då. Som att åka över broar över vatten: Då tänker jag alltid på att man kan åka av bron ner i vattnet. Inte på ett sätt så att jag blir rädd, men det är ändå obehagligt. Liksom målar upp ett scenario i huvudet om hur jag ska ta mig ur bilen om den hamnar under vatten, och hur jag ska få ut hundarna ur bilen.. Pga dessa tankar så har jag alltid en kniv liggandes fram i bilen ifall jag skulle hamna i en olycka och inte får av bältet. Men idag fick jag en ny tanke som jag inte haft förut.. När jag tankade så kom det lite bensin utanför. Och det satte sedan igång mina tankar om att bilen helt plötsligt skulle börja brinna när jag åkte på motorvägen. Hur gör man om bilen börjar brinna? Stannar antagligen så fort som möjligt och kastar sig ur denna.. Men då kommer det igen: hundarna då? De måste jag ju rädda. Kom fram till att det smartaste och smidigaste är att dra ur hela canvasburen jag har dem i ur bakluckan och springa iväg. Alternativt öppna denna och ta en hund under varje arm. Men det senare är mer tidskrävande...

Jag är antagen till Södertörns högskola i höst, och letar därav bostad lite närmare flemmingsberg än vad Enköping ligger. I början lär jag ju få pendla, det har jag räknat med, men hoppas på att finna något så fort som möjligt..Vet inte hur många bostadsköer jag ställt mig i nu, har tappat räkningen faktiskt. För det är mååånga. Jag behöver nog några "lycka till", för hitta bostad i sthlm är som bekant inte det lättaste. Framförallt inte om man inte har 300 ködagar.